Till honom, som föddes 1968, kom rocken runt 1972, ungefär när han hörde ”Hey baberiba” med Burken & Rockfolket.
– Den spelades mycket. Man hörde den på radion, det var hemma på Gränsgatan i Sveg. Brorsan kom hem med kassettband med allt möjligt.
Kingen blev smått besatt av Elvis och samlade pengar för att få ihop till skivor. Sedan blev det Little Richard, Chuck Berry och många fler.
– När jag var 13 köpte jag skivor med Howlin’ Wolf och stenkaks-inspelningar med Charlie Norman. Mina kompisar lyssnade på Dag Vag, Gyllene Tider och Noice, minns han förnöjt.
Snart var han inne på klassisk rhythm ’n’ blues.
– Det är ett bra sväng, någon sorts ur-feeling. Root-musik … Namnet säger någonting. Allt har ett ursprung. Allt som spelas med rejäl övertygelse blir intressant.
Lillgammal framgång
Orgeln var begränsande när han spelade rockstandards med sitt första band.
– Det lät fränare med piano och jag övergick till det. Jag var helt inne på musik.
Blott 13 år gammal tog sig han och kompisarna utanför Härjedalens gränser och fyra kompetenta ynglingar gjorde succé på en festival i Östersund.
– Där stod vi och lirade Beatles och sjöng trestämmigt. Vi fattade inte själva vad vi höll på med. Vi tyckte bara att det var fränt att skriva autografer på tjejerna som var äldre än oss. Vi fick jättemycket jobb, minns Kingen som bara några år senare delade scen med Burken, Shanes och Lill-Babs.
– När jag muckade från lumpen och kom in på arbetsförmedlingen i Sveg blev jag utskrattad. ”Vad gör du här? Ska inte du vara ute och spela” frågade de.
Succé för Cedermark
Sedan dess är pianot, låtskrivandet och scenerna Kingens jobb. Han har varit medlem i The Boppers, synts i många tv-sammanhang och släppt skivor och turnerat i eget namn.
För några år sedan fick han idén om ett projekt där rockmusikens intåg i Sverige berättas ur ett landsbygdsperspektiv. 2012 släppte han en bok med titeln ”När rocken kom till Sveg”.
Vad har folk berättat för dig, om andan och upplevelsen när rocken kom till Sveg?
– Massor. Det är det jag berättar i föreställningen. Den fantastiska kulturkrocken som säger allt är att Roland Cedermark, dragspelaren, stod och sjöng Elvis och spelade dragspel samtidigt – och drog fruktansvärt mycket folk. Det var ett tempo på dansbanorna som ingen hade sett på de breddgraderna tidigare. Snacka om att ”man tar vad man har”. Han var ju inte medveten själv om att han betytt så mycket. Det vill han fortfarande ligga lågt med.
Boken följdes av ett tv-program i SVT som hade över en miljon tittare när det sändes i fjol.
Som ”Populärmusik”
Det tredje benet i projektet är den turné som just nu pågår och där Kingen och hans kompisar varvar originallåtar med rockklassiker, allt kopplat till ett stycke mycket folklig musikhistoria.
Showen inleds med Jerry Lee Lewis ”Whole lotta shakin’ going on” och blir sedan en resa från 50- till 70-tal. De tar avstamp i Sveg, men det finns någonting som hela Sverige kan relatera till, hävdar Kingen.
– Som ”Populärmusik från Vittula” ungefär.
Hur jobbigt är det att själv inte ha fått vara med när Rocken kom till Sveg?
– Det skulle vara jätteroligt att få skruva tillbaka klockan och vara med i en vecka. Det drömde man ju om när man var liten, men jag hade en fantastisk uppväxt.