För en månad sedan blev Rasmus Pohl Östebro kallad till intervju inför antagningen till Konstfacks treåriga utbildning på grundnivå, som leder till konstnärlig kandidatexamen.
- Ifjol kom 14 av 504 sökande in på kandidatprogrammet för konst, så jag var beredd på att söka många gånger eftersom det är så svårt att ta sig in, säger han.
- Men när jag blev kallad till intervju började jag tänka att det kanske är möjligt på första försöket.
Lite förvånad över sig själv, konstaterar han också att han inte ens var särskilt nervös inför den viktiga intervjun.
- Jag var i alla fall inte nervös på det sättet jag trodde jag skulle vara, utan såg det mer som en möjlighet att samtala om min konst med andra konstnärer.
Stockholm istället för Berlin
Efter intervjun på Konstfack och fram tills beskedet kom, funderade Rasmus Pohl Östebro en hel del på om han skulle tacka ja ifall han blev antagen.
- Jag var på väg att flytta till Berlin tillsammans med en grupp konstnärer som jag jobbar med, och turnera med ett performanceprojekt. Men Konstfack är den skola som jag är mest intresserad av och egentligen hade jag inga planer på att prioritera något annat, säger han.
Därmed är det dags att flytta från Göteborg tillbaka till Stockholm, där han började i Kungliga svenska balettskolan för sju år sedan.
För övrigt också det en utbildning som det är svårt att bli antagen till.
Bearbetar uppväxten
Rasmus Pohl Östebro gick i dansklass i grundskolan, men i Stockholm upptäckte han att han ville bearbeta sin svåra uppväxt med andra konstnärliga uttryck än dans.
I PT 4 februari 2012, berättar han utförligt för Mari Gustafsson om sina tankar kring detta, i samband med ett konstnärligt uppträdande (performance) som han utförde på Byxtorget i Piteå i november förra året.
Han studerade då vid avdelningen för skulptur på Göteborgs konstskola, en utbildning som nu avslutats.
- Jag fick ett stipendium på 10 000 kronor av skolan, för de arbeten jag gjort där under två år. Äran sätter jag främst, inte pengarna, säger Rasmus Pohl Östebro.
När han sökte till Konstfack skickade han in en portifolio med åtta verk.
- Bland andra performancegrejen som jag gjorde i Piteå, säger han och refererar till verket "Sista ordet: 12.00".
Det beskriver han som sitt sätt att göra upp och sluta fred med sin komplicerade skolgång då han utsattes för mobbning.
- Jag skickade också med ett handskrivet brev där jag personifierade Norrland som en gammal kärleksrelation, att vi måste be varandra om förlåtelse.
En högre nivå
Ett verk där han flirtar lite med dans fanns också med i portifolion som han ansökte med:
- Filmen "Moder Norrland" gestaltar en samisk kvinna som är halvt djurisk. Jag gjorde en performance med den karaktären och den blev dokumenterad som videoverk uppe på Dundret.
Rasmus Pohl Östebro har hittills aldrig haft fokus på att sälja sin konst, men i sommar blir det lite annorlunda.
- Då ska jag och några till göra en performanceturnering och vi får gage så att vi inte går minus, men någon förtjänst blir det inte.
- Fast med Konstfack känns det som om jag äntrar en högre nivå - så vem vet, kanske jag säljer något i framtiden.