FESTIVAL-EXTRA
Håkan Hellström kör omkring i Göteborg och letar en parkeringsplats en måndag förmiddag när vi bestämt tid för intervju.Efter att ha parkerat gör Håkan Hellström en rad ärenden, han pratar också portugisiska med sin svärfar på en annan telefon. Tre gånger hinner han ringa upp innan intervjun äntligen tar fart, och när den gör det blir han väldigt närvarande i sina ord.
Elektronikens motsats
Håkan Hellströms musikkarriär började bland annat i bandet "Honey is cool" med Karin Dreijer (numera The Knife).
Några tankar om återförening finns inte, även fast han och Karin Dreijer nått framgångar på var sitt håll. Deras skildra genrer sätter nog stopp för en återförening. För medan The Knife har en elektronisk ljudbild vill Håkan Hellström att musik ska låta så på riktigt som möjligt.
- Jag är elektronikens motsats. Jag är det bultande hjärtat som kan fördärvas, elektronik kan aldrig påverka. Det är inte riktiga känslor utan datamaskiner, jag är allt annat än en dator. Elektronisk musik har jag aldrig uppskattat, det kanske kan ha en bra melodi, men för mig är musik kraft och passion och det mest levande man kan åstadkomma.
Håkan Hellström säger att han helst vill spela med händerna.
- För då går passionen, lidandet och glädjen och vad man än känner rakt in i trumskinnet, eller vad man nu spelar. I "Honey is cool" envisades jag med att spela trummor med händerna, men ljudet gick inte ut så jag fick använda trumpinnar.
Håkan Hellströms skivor låter väldigt live. Ibland har han presenterat en låt för musikerna femton minuter innan inspelning och andra gånger har bandet haft gedigna repetitioner i förtid. Inspelningarna av "Ett kolikbarns bekännelser" var väldigt omsorgsfullt förberedda.
- Det var extremt minutiöst förberett även fast det kanske inte låter så, säger Håkan Hellström.
Genom åren har han blivit en uppskattad textförfattare. Från början handlade texterna mest om det egna jaget, men på senare år har en utveckling skett.
- Det är kanske medvetet att jag inte sjunger om mig själv lika mycket längre. Men på ett sätt sjunger man om sig själv hela tiden. Även om det är en fabricerad situation så är det ändå sig själv man utgår ifrån.
Etta på dikttoppen
Dina texter har ett poetiskt språkbruk. Skriver du skönlitteratur på sidan om?
- Jag började skriva dikter i åttan eller nian, precis som många andra gör. I min skola hade vi en lärare som uppmuntrade oss till det. Han hade något som han kallade för dikttoppen. Man fick tävla med de stora skalderna och skriva egna dikter och lämna in. Klassen fick rösta och vid varje svenskalektion uppdaterades listan.
Toppade du listan någongång?
- Jadå, jag var storfavorit på listan, jag skrev ju hela tiden.
Förbluffad
Håkan Hellström var den förste från den grupp av 2000-talets pop- och indiemusiker med goda kritikeromdömen och tidig kultstämpel som medverkade i Sveriges kanske folkligaste program, "Allsång på Skansen". Nu lyder omdömet att Hellström gjorde det okej för musiker som Maia Hirasawa och Miss Li att medverka.
- Jag gör detta med en förhoppning om att folk ska lyssna på det, det jag gör är till för andra.
Vilka ställen har musiken tagit dig till som du aldrig trodde att du skulle uppleva?
- Geografiskt har musiken tagit mig långt ifrån Göteborg och de här gatorna som mina låtar utspelar sig på. Det är enormt svindlande att jag kommer iväg och att det står folk någon annanstans och verkar ha lyssnat väldigt mycket på det. Efter åtta år blir jag fortfarande förbluffad över att jag håller på med det här. Sen så har musiken tagit mig enormt högt. Några av mina största känslomässiga upplevelser har jag haft på scen.
Öppnar ventilerna
Höga betyg från Sveriges ledande tidningar är en vanlig företeelse när Håkan Hellström släpper nytt. Trots lovorden får han inte prestationsångest inför att skriva.
- När jag börjar med låtarna ställer jag inga krav på vad som kommer ut eller vilka slags melodier det är, utan jag öppnar bara ventilerna och låter det ske. Först långt senare börjar jag väga ord på guldvåg. Under den längsta perioden skriver jag bara, det blir flera pärmar per skiva. Prestationsångesten kommer alltid rätt sent, under slutet av inspelningstiden. Då kan jag tycka att allt är skit, det kan bero på att jag blivit less, säger Håkan Hellström.
När skivan ligger färdig lyssnar han inte på den på väldigt länge.
- Men när jag går tillbaka och lyssnar hör jag att allt vägande på guldvåg gav resultat.