Kebnekajse låter som de ska

PPP Ett av proggens stora flaggskepp på 70-talet var Kebnekajse. Deras elektrifierade folkmusik med psykedeliska inslag var unik och innebar för många ungdomar, däribland mig, ett första möte med den svenska spelmansmusiken - och till skillnad från det traditionella fiolgnisslandet var det här spännande, utmanande och fräckt. Mitt intresse för Kebnekajse har hållit i sig sedan dess. Jag njuter fortfarande av de numera klassiska tolkningarna av "Barkbrödlåten" och "Horgalåten" från "Kebnekajse II", utgiven 1973 och deras absolut bästa album. Nu, 36 år sedan bandet splittrades, är det dags för en ny skiva. Och det mesta är sig likt. Bandet bjuder på feta versioner av brudmarscher, polkor och skänklåtar. Det är stundtals riktigt tungt och det gungar på bra. I karaktären är nya plattan mycket lika den ovan nämnda
II:an. Soundet, jammandet, rytmerna, allt känns igen. Det som dock gör att comeback-plattan inte når upp till föregångaren är främst låtvalet. Bättre spelmanslåtar än på "Kebnekajse II" går inte att hitta.