LÄt er inte luras av affischen eller titeln. Det hÀr Àr ingen knasig komedi om nÄgon som snubblar sig genom Vietnamkriget för att smuggla öl till sina polare, vilket man lÀtt kan tro av bilden pÄ Zac Efron som nÄgot slags Forrest Gump-figur.
Det Àr mycket mörkare Àn sÄ. "The greatest beer run ever" Àr snarare en avlÀgsen slÀkting till "Good morning Vietnam", dÀr skrattet ganska snart fastnar i halsen nÀr filmen utvecklas till en uppgörelse med militÀren, "sanningen" och vad som menas med patriotism.
Det Àr 1968 i utkanten av New York. SÄ mÄnga av hans polare har blivit inkallade att det börjar bli tomt pÄ stambaren (dÀr Bill Murray spelar bartender i en sÀllsynt nedtonad dramatisk roll). "Chickie" Donohue (Zac Efron) klÀcker dÀrför idén om att hÀlsa pÄ sina kompisar vid fronten i Vietnam och ta med sig en axelremsvÀska med bÀrs. Bara sÄ dÀr. Det ordnar sig nog!
Detta Àr förstÄs absurt, men ska ha hÀnt i verkligheten och regissören Peter Farrelly anvÀnder sig av den historien för att mÄla en allegori med bred pensel.
"Chickie" ska förstÄs symbolisera det amerikanska folket, som i början rÀtt naivt betraktar kriget pÄ avstÄnd, men ju mer han (och amerikanerna) ser och förstÄr vad som pÄgÄr och hur sanningen förvrÀngs desto hopplösare verkar möjligheten till nÄgon form av slut pÄ kriget vara.
Zac Efron har lÀnge kÀmpat med att skaka av sig oket frÄn tiden som tonÄrsidol, men hÀr behÀrskar han sin rollfigurs förvandling frÄn "skön kille" till uppskrÀmd ung man som har tagit sig vatten över huvudet pÄ ett sÀtt som vittnar om stor begÄvning.
DÄ gör det inte sÄ mycket att Russell Crowe verkar ha kopplat pÄ autopiloten och spelar över i rollen som cynisk krigskorrespondent som aldrig kan vara tillrÀckligt nÀra explosionerna och dramatiken.