Sjung för livet, Sofia!

Det tar en god stund att fylla Studio Acusticum inför finalen på festspelen. Det är slutsålt och dubbelbokat så håren blir gråa, och folk har köpt Standby-biljett i hopp om att få se och höra folkkära Sofia Karlsson. Drygt 20 minuter försenad kliver hon så upp, barfota och ensam med sin glimrande gitarr. Lätt stryker hon över strängarna och inleder med en avskalad Till min syster från grammisbelönade Svarta ballader.

Det är första gången Sofia Karlsson med band spelar i Piteå, men det råder inga tvivel om att hon har lyssnare även här. På några sekunder har hon trollbundit hela publiken och det dröjer inte länge innan hon förmår den att lyfta sina händer mot skyn och applådera medmusikanterna. Detta, inklusive en återkommande meditativ armhöjning för initialt tankarna till ett Tomas di Levianskt väckelsemöte, men det hinner lyckligtvis inte gå så långt att folket i enad tropp faller ner på knä och utbrister Halleluja. Men det är allt bra nära ...

Bandet är idel "musik". Multiinstrumentalisterna Olle Linder, Gustaf Ljunggren och Henrik Cederblom spelar kontrabas, mandolin, gitarrer i mängder, basklarinett och slagverk, och ljudbilden är som bomull i öronen. Med i bandet på klaviaturer och sång finns Sofias vapendragare och musikaliska mentor Sofie Livebrant, som även komponerat musiken till flera låtar under konserten. Tillsammans gör de båda en hjärtgripande duett på svenska och engelska, och det känns nästan som att kliva in de båda kvinnornas musikaliska vardagsrum för en stund.
Sofia Karlsson blandar eget med Dan Andersson. Från senaste skivan spelas Du var där, vars oändligt vackra text är diktad av Pitesonen Andreas Mattson. Vi får också höra den glada Skärmarbrink, Sofias egen kärleksförklaring till hembygden söder om Söder, och stämningsfulla Stjärnor över Asahikawa där det glimmar till lite extra. En publikfavorit blir Olle Linders fenomenala solo på pandeiro, som han får att låta som ett helt trumset, och den jammande mandolintrion går inte heller av för hackor. I Sofie Livebrants pigga tonsättning av Milrök ljuder Sofias stämma extra klar, och river ner rungande applåder och rop.

Vad som är magi, musik eller rent trolleri är svårt att avgöra under en konsert som denna. Sofia Karlsson har Piteborna i sin hand och jag kan inte tänka mig en mer folkenande och stämningsfull avslutning på Festspel i Pite älvdal. Sofia sjunger för livet!