Shoppingkonsert
Musik från 1600-talets andra hälft och 1700-talets början med lokala musiker, stod på Festspelens program denna måndagseftermiddag. Sessionssalen på Piteå museum är en utmärkt lokal för konserter av det mindre formatet.
Sången och instrumenten gav atmosfär och den låga autentiska stämningen (nu menar jag instrumentens) kan ibland skapa bekymmer för musikerna.
I det här fallet bemästrade man problemen utmärkt, även om lite extra tid behövde ägnas åt att kontrollera stämning.
En aria av G.F. Händel stod för inledningen av konserten. ”Ljuva blommors ambraflingor” som får åhöraren att ”svinga sig mot himlen” ur ”Nya tyska arior”. Emma Rönnlund har en lätt och smidig men också fyllig röst, som utan problem fyllde lokalen. Äkta paret Sjöstedt på cembalo och barockfiol sekunderade förtjänstfullt.
I nästa stycke, en toccata av Michelangelo Rossi, fick vi höra cembalon som soloinstrument.
Den ålderdomliga stämningen ger en alldeles speciell karaktär åt stycket – det låter helt enkelt falskt stundom. Minst sagt ovant för våra öron.
En dramatisk kantat av tonsättaren Barbara Rossi, gav Emma Rönnlund alla möjligheter till dramatiskt utspel.
”Jag vill hellre dö än låter min smärta bli avslöjad” är textens budskap. Den tidens såpa får man anta, även om ”vanliga” människor inte kunde få tillgång till musiken. Den fanns i kyrkor förstås och i furstarnas salonger, förbehållen en liten krets människor.
En chaconne, ett stycke med upprepad basgång av Antonio Bertali, kom härnäst. Paret Sjöstedt samspelade väl, och barockfiolen med sina sensträngar gav en autentisk ton åt stycket, som ägde ett stegrande tekniskt och musikaliskt innehåll. Detta klarades med glans.
Konsertens avslutning bestod av en tonsättning av en känd psaltarpsalm: ”Sjung till herrens ära, sjung en ny sång”. En text som många tonsättare använt sig av, i detta fall Dietrich Buxtehude.
Vår barocktrio gjorde den till en skön avrundning på konserten.