Norrbotten NEO gör under festspelen gemensam sak med poeten och författaren Linnea Axelsson, som för sitt diktverk "Ædnan" belönades med Augustpriset 2018. Norrbotten NEO framför här Svante Henrysons musikstycke "Mon lean duhát jagi/Jag är tusen år", en musikalisk resa ursprunligen producerad av Giron sámi teáhter tillsammans med Beaivváš sámi našunála teáhter i Norge, Dramaten, Norrbottensmusiken och Norrlandsoperan som en del i Kulturhuvudstadsåret i Umeå. Ursprungligen en scenisk produktion, med Svante Henryson som kompositör, stod urpremiären av verket 2014 och skildrar hur den samiska historien flätats samman med den svenska då bergen började brytas i norr på jakt efter malm.
Kvällens konsert inleds med en hyllning till nyligen bortgångne profilkompositören Sven-David Sandström. Norrbotten NEO, tillsammans med sångerskan Pia-Karin Helsing Saur, framför ett stycke från operan "Under en kvinnas hjärta", som hade världspremiär i Norrfjärdens kyrka under 2017 och framfördes av Piteå Kammaropera och Norrbotten NEO.
När sedan huvudnumret tar vid bjuds publiken på ett i sammanhanget ovanligt folkmusikinfluerat Norrbotten NEO, som tar sig an det Sápmi-skildrande verket på kvällens program. Inflätat i Norrbotten NEO's framträdande läser Linnea Axelsson ur sin berättande dikt "Ædnan", som skildrar två samiska familjers liv i ett Sverige som drivs av kolonialismens och rationaliseringens imperativ. Här är det inte bara gruvdriften, utan även vattenkraften i Luleälven som på djupet påverkar (ett bättre ord är "förstör") samernas livsföring. Tvångsdeporterade, rasbiologiskt betraktade, kuvade och diskriminerade lyfter "Ædnan" fram livet hos de samer som fick stryka på foten till förmån för Sveriges exploatering av Sápmi. Linnea Axelsson är en fantastisk högläsare, och hennes lugna men sjungande röst lyfter de passager som vindlar sig mellan det jordnära och det överjordiska, där människan upphöjs till en naturlig kraft, i syntes med det landskap som tvingats ur hennes händer men som aldrig i hjärtat förlorats.
Arrangemanget i mötet mellan musik och dikt är väl avvägt, där Linnea Axelsson många gånger får stå själv och där musiken punkteras i tystnad, inramad i Piteå Kyrkas resonerande väggar. Musiken får komma smygande, och där Linnea Axelsson sedan tystnar talar musiken, en syntes där två skilda berättelser från Sápmi avlöser varandra och går in i varandra. Ofta nedtonat subtilt, andra gånger vilt och rytmiskt, följs berättelserna åt i vandringar, å ena sidan traditionella, å andra sidan urbana.
Norrbotten NEO tillsammans med Linnea Axelsson berättar tillsammans en gripande berättelse, lika tragisk till innebörden som den är vacker i framförandet. Det är en kväll jag kommer att minnas, med musik som dröjer kvar, och en röst som utan ansträngning bränner sig fast.