Norrbotten NEO
Givet Norrbotten NEOs rykte som auktoritet på uttolkandet av modern musik är trettiosex minuters speltid onekligen snålt tilltaget. Såsom enda kvällsakt denna festspelsmåndag är en längre konsert än så inte för mycket att begära. Tur då att vi med glädje kan konstatera att kvalitet kan vinna över kvantitet.
Kvällens program består av två verk. Kaija Saariahos "Je sense un deuxième ceour" är en dramatisk, ångestriden och våldsam skildring av en modern krigszon, med fokus på de kvinnor som i krigets spår våldtas och utnyttjas. Denna tappning är en instrumental omarbetning av hennes opera "Adriana Mater", och huvudtemat som musikaliskt behandlas är en mammas relation till sitt ofödda barn, vilket tillkommit under övergrepp i krig. Ömsom mörkt nedtonad, ömsom skrikande våldsam är verket en växelgång mellan konkret handling och en efterföljande ångest, nyanserad i smaker av smärta. Kim Hellgrens violaspel är snudd på världsklass, hon behärskar dynamiken perfekt. Kaija Saariahos verk är ett väldigt njutbart sådant, om man låter det komma inpå kroppen. Det är musik som lever under huden, och Norrbotten NEO ger oss ett strålande framförande.
Andra och sista stycket för kvällen är George Crumbs "Eleven echoes of autumn. I bästa modernistisk anda är stycket i mångt och mycket baserat på relationen mellan instrument och ton. Modernisterna bröt upp tonalitetens vedertagna former. De utforskade gränserna för tonernas karaktär och den yttersta korrelationen mellan dess olika toner och dess avstånd till tystnaden. Detta gäller också George Crum. I tidsenlig upplösningsanda jobbade han med en vision om att plocka isär verkligheten för att på nytt kunna beskriva den som helhet. Jag skulle vilja säga att han misslyckades. Styckets experimentella karaktär kan knappast ifrågasättas, inte heller dess förmåga att skapa suggestioner, men det är också suggestioner utan massa, diffusa och splittrade. Inte desto mindre är Norrbotten NEOs tolkning av verket både inlevelsefull och kompetent. För den som gillar modern musik är detta Festspelens diamant. Norrbotten NEO kan sova lugnt i vetskapen om att deras goda rykte består.