Operafolk –
fyra röster
och en flygel
Kvällens operabesättning har rabbats av motgångar av det epidemiska slaget. Sopranen Carina Stenberg är på grund av sjukdom tvungen att ställa in spelningen, basen Michael Schmidberger har brottats med hosta och uppträder i kantstött form. Mats Carlsson verkar kraxig även han när han harklar sig igenom mellansnacket.
Tur då att Carina Henriksson är i ypperlig form. Förutom vacker, kraftfull och känslosam sång är hon den kraft som, med graciös karisma, presenterar de flesta av kvällens nummer.
På grund av nämnda bortfall har vi också en del radikala förändringar i programmet. Med blott timmars varsel lappar operafolket ihop det med ett antal hastigt inslängda nummer.
Man ska inte gråta över spilld mjölk, men är synd att ett antal duetter försvinner i och med Carina Stenbergs frånvaro. Tråkigt, då det tillför mervärde när sångare uppträder tillsammans, något jag länge saknat i Piteå, då så många operaframträdanden här av nödvändighet sjungs solo.
En krasslig Michael Schmidberger låter inte så krasslig trots allt. ”O Isis und Osiris” ur ”Trollflöjten”, ”Ol’ man river” ur ”Teaterbåten” och ”In diesen heil’gen Hallen”, även den ur ”Trollflöjten”, sjungs vackert, trots avsaknad av verklig kraft i stämman.
Carina Henriksson gestaltar vackert ”Vissi d’arte” ur Puccinis ”Tosca” och ”Mario, Mario” ur samma opera, den senare tillsammans med Mats Carlsson. Hennes röst gör sig fantastisk för den italienska operatraditionen.
Hennes ”Voi lo sapete o Mama” ur Mascagnis ”Cavalleria Rusticana” är dessutom kvällens vackraste nummer, tillsammans med tenoren Mats Carlssons aria ur Donizettis ”Kärleksdrycken”.
Mats Carlssons röst är onekligen kraftfull, vilket han ger prov på. Det drabbar stundtals hans ton, vilket också är anledningen till att jag tror att han inte är i riktig högform, men han bjuder ändå på kvällens mest explosiva röst.
Han drar också stora applåder för sin sång i såväl nämnda ”Kärleksdrycken” som i tolkningen av den på grund av bortfallet hastigt inslängda ”Tonerna”, ett av idolen Jussi Björlings favoritnummer.
Tyvärr spelar lokalens resonans honom inte i händerna. Den stora rumsklangen fråntar hans röst något av dess botten och stabila kärna. Acusticums akustik må vara fantastiskt för orkester, men för opera är den bristfällig.
Trots Mats Carlssons kraftfulla stämma är det ändå Carina Henriksson som äger denna kvällen, såväl med röst som med scenisk utstrålning.