Invigningskonsert
Vad har Loreen, Tjajkovskij, en orgelfanfar och skönsjungande män från Norge gemensamt? Svaret är: hemskt lite. Därmed är det ett varierat program det bjuds på under Festspelen i Piteås 33:e invigningskonsert, mer popbetonat än tidigare år men också med inslag av klassisk musik och dans.
Loreen tar täten för kvällen. Hennes försynta prat mellan låtarna gör inte mycket för att dölja den stora sångröst hon har, kraftull och mörk, men också sårbar. Därför är det också påfrestande att man gör sitt bästa för att dränka den i reverb och effekter. Ljudtekniker där ute, minns detta mitt råd: effekter ska användas för att förstärka, inte för att bedöva. Ett övermått av allt innebär en verkan av intet. Så spara övermåttan av sångeffekter till sommarens ravefestivaler.
Det är på många sätt synd att man inte tar tillfället i akt att ge denna invigningskonsert en mer unik prägel. I inledande "Paper light" ackompanjeras Loreen av stråkkvartetten Vindla, vilket bär långt, då resten av hennes låtar sjungs till backtrack. Det är synd att man inte nyttjar Vindlas närvaro på scenen mer. Hade det inte varit mäktigt att höra "Euphoria" ackompanjerad av Nordens kanske mest prisade orgel samt en stråkkvartett? Jo, det hade det! Vindla spelar på nästan varenda låt, så i det fallet är det inte reptid som saknas. Det verkar istället handla om att man inte vill klä av låtarna och ge dem en unik tappning, en festspelstappning. Istället förlitar man sig på redan färdiga ljudspår och låter kvällen dränkas i studioproddade ljudspår direkt från en cd-skiva, kanske med en vilja att därigenom skapa en större upplevelse, en vilja som i så fall tyvärr inte når ändå fram.
Samma beklagliga prioritering görs när Eclipse äntrar scenen. Den skönsjungande trion från förra året återvänder med stora röster och kärleksdrypande texter. Konstateras kan att rösterna inte har försämrats sedan föregående år. Klockrena stämmor och vacker sång ljuder. Så långt allt väl. Men varför i hela friden måste man använda förinspelade stråkar som backtrack, när det sitter en stråkkvartett på scenen? Jag kan bara beklaga. I slutet av dagen är det bra sångframträdanden från både Loreen och Eclipse, pampigt och volymstarkt. Men det är som att lyssna på en skiva, bara med lite högre volym. Upplevelsen hade kunnat vara större och unikare än så om man förlitat sig mer på musikerna i Vindla. Kvällens två mest framträdande akter levererar bra sång, men det är också allt.
Tack då till dansaren Jazmine André Schufelt för hennes vackra balettframträdanden signerade Marius Petipa och Pjotr Tjajkovskij. Tack till programvärden Åsa Ivarsdotter, som med slipad känsla levererar både humor och ett varmhjärtat värdskap. Och slutligen tack till stråkkvartetten Vindla. Den variation dessa medför till denna mångsidiga kväll är av vital behållning.