Med det bortdöende slutackordet i den välkända och älskade "Sommarpsalm" av W. Åhlen avslutades årets festspel i Pite älvdal. Dessförinnan hade vi fått lyssna till ett annat av våra mest spelade och omtyckta verk, "Förklädd Gud," med text av Hjalmar Gullberg och musik skriven av Lars-Erik Larsson. Men, låt oss ta det från början av denna avslutningskonsert.
Det började med ett återbud. Violinisten Zakhar Bron hade hastigt insjuknat under dagen. Med kort varsel trädde violinstudenten Brendan O’Shea in i hans ställe. Låt mig säga det med en gång, en suverän vikarie som med Johannes Brahms melodiösa och vackra sonat i d-moll trollband oss. Med sitt behagfulla och sångbara spel gjorde han musiken full rättvisa och behärskade sin konst till fullo.
Vi måste också här nämna pianisten Irina Vinogradova. Förutom att denna pianoprofessor är en världspianist så behärskar hon all, och jag säger all repertoar för violin och piano. Ett ovärderligt stöd för alla stråkstuderande.
Som extranummer fick vi höra (och se) Pablo Zarasates "Zapadeados", där violinisten med alla tänkbara tricks på violinen lockade ner de mest öronbedövande ovationer.
Så till cellisten Truls Mörk. Med J.S.Bachs 5:e cellosvit intog han på ett självklart sätt scenen. I sex av den tidens danssatser ger oss Bach genom Truls en musikalisk upplevelse, förmedlat genom ett ensamt instrument. Ett problem för många som spelar Bachs solosviter kan bli att den tekniska svårigheten för cellisten blir alltför påtaglig. Musiken blir lidande. I kvällens framförande fanns inte ett spår av sådana svårigheter, musiken flödade utan hinder.
Jag frågar Truls Mörk i pausen om hans relation till Bach, och får till svar att allt sedan han som barn hörde sin far öva på cellosviterna var det hans önskan att själv få spela dessa. En mästares tolkning av Bach fick vi höra med den innerliga sarabanden som vilsam mittpunkt.
Ett svenskt mästerverk. Ett lyckokast. En älskad tonsättning som dessutom är överkomlig för orkestrar och körer runt om i landet. Jag talar om konsertens avslutningsverk "Förklädd Gud " av tonsättaren Lars-Erik Larsson, då anställd vid Sveriges Radio.
Ett enkelt och fängslande verk som tar tag i åhöraren. Ett originellt verk komponerat till en originell text av Hjalmar Gullberg. När man går för att lyssna till det här verket finns alltid en undran hur recitatören kommer att behandla Gullbergs text.
Denna enkla men gripande text som i mitt tycke också skall framföras på samma enkla sätt. Kvällens recitatör, Görel Crona gjorde precis så. Med utmärkt diktion, utan att dramatisera bidrog hon starkt till den totala upplevelsen.
Sångsolisterna Marianne Hellgren Staykov och Ulf Lundmark gjorde fullgoda insatser.
Tillsammans med orkestern som bestod av lärare och studenter vid sommarakademien, och med Erik Westbergs vokalensemble, kunde Festspelen i Pite älvdal inte ha få ett värdigare slut.