Tiden flyger liksom iväg när man lyssnar på duon Hazelius Hedin. De är samspelta och improviserar lekfullt, som publik är det bara att låta sig svepas med.
Esbjörn Hazelius, gitarr och cittern och Johan Hedin, nyckelharpa, fyllde Piteå stadskyrka med folkmusikaliska klanger och sång på måndagskvällen. Det är slående att endast två instrument kan låta just så fylligt. Materialet är folklåtar och visor från olika delar av Sverige, allt från andäktig psalm till röjig polska.
Tolkningarna som Hazelius Hedin gör av denna låtskatt känns moderna på ett bra sätt. Självklart är de färgade av vår tids musikaliska ideal. Till exempel kan man ibland höra en liten touch av irländsk folkmusik och vissa sekvenser känns nästan lite röjiga.
Båda är kända namn i folkmusikkretsar. Nyckelharpisten Johan Hedin har bland annat har samarbetat med organisten Gunnar Idenstam. Hedin började spela som elvaåring och det är hans far som gjort nyckelharporna han spelar på. Något unikt är den nyckelharpa, modell större, som tillverkats för att få fram en mer celloliknande klang.
Esbjörn Hazelius, som oftast trakterar gitarr och cittern, är månginstrumentalist, producent och arrangör, som bland annat har satt musikaliskt avtryck på Sofia Karlssons debutalbum.
Han har spelat irländsk folkmusik med grupperna Eitre och Quilty och har även gjort ett eget album där han sjunger och spelar alla instrument själv.
Hazelius har en okonstlad och varm sångröst när han sjunger på sin skånska dialekt. Kanske är det en fördel att han inte tagit en enda sånglektion. Senast vi såg honom i Piteå var i "Jul i Folkton" konserten under Pite Folk och Världsmusikfestival.
Kvällen bjuder på en del från skivan, "Om du ville människa heta", bland annat den medeltida balladen "Vänner och fränder" som gör sig ännu bättre i liveversion med dessa två virtuoser som här kan improvisera ännu mer.
Det fina är att låtarna tar riktigt god tid på sig, man hinner verkligen med att lyssna.
En annan höjdpunkt är "Till himmelen" underbart innerlig och stämningsfull psalm i ny tappning. Överhuvudtaget har Hazelius Hedin ett alldeles eget uttryck.
Mellansnacket är ledigt och ibland humoristiskt. Hedin ger ett historiskt perspektiv när han berättar om hur vissa kompositioner spelats av flera generationer, var och en på sitt eget sätt, färgat av sin tid.
Hazelius undrar skämtsamt hur mycket tid hans medmusikant Hedin sparat på att strunta i att lära sig cello och i stället låta bygga en större nyckelharpa.
På det hela taget var Hazelius Hedin ett riktigt bra inslag vid Festspelen i Piteå.