Tonträff på franska med lokala favoriter
Underhållningen vid den ena av festspelens två Tonträffar har en lokalt förankrad kvartett hand om. Repertoaren är kontinental - det är chanson som gäller när Francis Goosens Band spelar upp, trots att ingen av bandmedlemmarna har franska som modersmål.
Francis Goossens, Mats Lundberg, Ivar Johansson och Kenneth Lundman ordnar en fransk helafton i Acusticums restaurang på tisdag kväll.
Foto: Gunnar Westergren
- Sedan dess har det varit en dröm för mig att starta ett franskt band. Nu har vi hållit ihop i tre år, vi fixade vår första spelning innan vi ens hade övat ihop. Det var på Krokodil och det var fullsatt.
- Vi tar det som ett gott betyg att Margit Larsson, hennes dotter Anna-Lotta Larsson och Ronny Eriksson, som också satt i publiken under premiärkvällen, gillade vad de hörde, säger Francis Goossens.
Han spelar gitarr och munspel och står för sången. Övriga bandmedlemmar är Ivar Johansson på dragspel och klaver, Kenneth Lundman på bas och Mats Lundberg på slagverk. Var och en har en mångsidig musikerbakgrund och är handplockade:
- Några år innan vi startade bandet spelade jag med Ivar under en fransk afton på Piteå-Tidningen. Han sa ja direkt när jag tidigare samma kväll frågade om han inte ville spela tillsammans med mig. Sånt gillar jag, det ska inte vara för mycket velande hit och dit. Ivar är dessutom en musiker som kan spela vad som helst, så han var självskriven i bandet, säger Francis Goossens.
En egen replokal
Kvartetten är samlad i Mats Lundbergs välutrustade musikrum i bostadens nedervåning, för en repetition som går ut på att kontrollera om låtarna sitter efter flera månaders uppehåll. Samtliga bandmedlemmar är nämligen med i flera olika sammanhang som spänner över lika många stilarter.
- Jag hade inte spelat på flera år när Francis frågade om jag ville vara med i bandet. Då, för tre år sedan, ägde jag inte ens ett trumset, säger mannen som nu har en fullt inredd replokal.
- Det är skönt att ha ett eget ställe att repa på, något annat syfte hade jag inte när jag byggde rummet, säger Mats Lundberg.
- Mats hade jag aldrig spelat ihop med, däremot hade jag hört honom spela och imponerats. Han är gift med min frus bästa kompis, men inte förrän två-tre månader innan första spelningen frågade jag om han ville vara med i bandet. Han sa också ja direkt och det är jag glad för. Han betyder mycket för hela ljudbilden, säger Francis Goossens.
Tidlösa stämningar
Kenneth Lundman är den bandmedlem som han kände bäst till sedan tidigare. Båda bor i Bergsviken.
- Jag hade länge tyckt att Kenneth är en bra basist och när han blev ihop med en fransyska kändes han på något sätt ännu mer given i bandet. Jag frågade honom en gång när vi träffades på Ica. Han tvekade inte heller, säger Francis Goossens.
- Ingen av oss visste egentligen vad vi sa ja till, men Francis visste ju. Vi litar på honom, han är vår silverrygg och leder oss genom texterna som ingen av oss egentligen har koll på. Men de är stämningsfulla och tidlösa och Francis är bra på publiksnacket. Det tillför mycket när han berättar vad sångerna handlar om, deras bakgrundshistoria och olika anekdoter, säger Kenneth Lundman.
Låtar med drag
De flesta låtarna i bandets repertoar är alltså signerade Jacques Brel, fast i egna arrangemang som passar kvartettens sättning.
- Det handlar en hel del om att göra bra ljud, beskriver Mats Lundberg och bevisar med råge att han har rätt så snart intervjun är över och repetitionerna tar vid.
När han bodde i Stockholm jobbade han på Dramaten och där hörde han Eva-Britt Strandbergs Brel-tolkningar på svenska, som hon för övrigt också gästat Krokodil i Piteå med.
- Dem gillade jag, men det är kul att vi sjunger och spelar på franska. Det är ganska dragiga låtar och vi har lyckats locka bra med folk vid varje spelning.
Francis Goossens Band brukar genomföra en handfull spelningar per år, hittills i Piteå och Luleå. Det sker helt på arrangörernas initiativ, eftersom ingen av medlemmarna har tid att sitta och boka spelningar.
Tidig skivpremiär
Men vissa kontakter har knutits i Norge och Italien och såväl flamländare som fransoser som hört tolkningarna har uttryckt sitt gillande.
- Vi försöker hålla oss ganska nära originalarrangemangen från 60-talet, men ibland känns de alltför orkestrala och överarbetade, säger Francis Goossens som blir särskilt stolt när någon som i grunden är franskspråkig bekräftar att han uttalar orden rätt när han sjunger.
- Jag förstår franska men jag talar det inte särskilt bra. Det går bättre att sjunga och här i Sverige är det riktigt exotiskt, det är nog därför vi står oss rätt bra i konkurrensen här. Kanske skulle det gå sämre om vi lanserade oss i fransktalande områden.
Redan 2008 gav bandet ut skivan "Première", där nio av de 15 låtarna är skrivna av Jacques Brel, andra av Gilbert Bécaud, Claude Francois, Salvatore Adamo och Charles Trenet. På festspelens första Tonträff, kan de avnjutas i levande tappning i kombination med fransk mat och dryck.
Så jobbar vi med nyheter