Thobbe Englund är norrbottning på alla sätt. Han föddes i Luleå, är uppvuxen i Lappträsk utanför Haparanda och har bott i både Kalix och i Piteå, där han pluggade på Framnäs och lärde känna Piteåsångaren Micke Holm som han samarbetade med på skiva under gruppnamnet Winterlong i början av 00-talet.
Ingen provspelning
Thobbe Englund har ett förflutet i norrbottniska Raubtier vars sångare Pär Hulkoff rekommenderade honom för jobbet som gitarrist i Sabaton när bandet bandet formades om rejält för ett par år sedan. De musikaliska meriterna talade för sig. Den norrbottniske strängbändaren behövde bara träffa bandet över en öl på Arlanda för att testa personkemin.
– Det var ingen provspelning, konstaterar Thobbe Englund skrattande.
Med endast två originalmedlemmar kvar ombord var det ett nytt Sabaton som mötte publiken för två år sedan. Det var lite ”covergigskänsla” för Thobbe i början, men det gav med sig när turnerandet fortskred.
– Vi var beredda på att det kunde bli svårt. Hur trovärdiga är vi, liksom. Men det har funkat fantastiskt bra. Inga plakat och ingen som varit otrevlig. Nu är vi med på riktigt.
Bisarrt stora
Polen är någonting alldeles speciellt för bandet. Där fick Thobbe Englund en stor aha-upplevelse.
– Jag hade hört att ”här är vi stora, så håll i er”. Jag tänkte att det kan inte vara så maffigt, men dra åt helvete! Vi gick nerför en trappa för att möta pressen och hörde jublet. Det är nästan bisarrt hur stora vi är där. Det är Michael Jackson-känsla. Fansen är så inne i Sabaton att det är snudd på läskigt.
Sommaren 2012 spelade bandet på polska Woodstock, ett fälttåg som finns förevigat på dvd:n ”Swedish Empire”.
– Herregud, de slutade räkna publik vid 600 000 personer. Det var en klump i magen. Det blir så stort att någonstans stänger man av. Det var sjukt när man tittade ut över publiken och inte såg slutet. Först när man såg dvd:n förstod man. Då var det: ”shit, vad har vi gjort”.
Ingen prestige
Ett betydligt mindre sammanhang, men ändå varmt i minnet är den bejublade spelningen på Norrmalmia för två år sedan.
– Jag minns den tydligt. Det var väldigt familjärt. Jag hade haft influensa, men började kvickna till.
Kommer ni upp igen?
– Längre fram blir det. Absolut, naturligtvis kommer vi upp.
Musikaliskt är det här Thobbe Englund hör hemma. Sabaton känns stilmässigt självklart.
– Jocke (Brodén, sång) och Pär (Sundström, bas) har ju grundat bandet. Från första början var man införstådd med det. Jag hoppades att kemin skulle funka med dem och personalen runt omkring. Det är sjukt hur vi har vuxit ihop. Ett gäng kompisar som åker runt och har kul. De är ju mina chefer. Det finns en underliggande aspekt, men vi är kompisar.
Hur delar du och den andre gitarristen, Chris Rörland på jobbet?
– Han lirar sjusträngat och feta humbuckers. Jag lirar stratocaster i övre registret. Vi kompletterar varandra. Spelmässigt har man lagt ner prestige och tävling som när man var 15. Då var det viktigt att spela fortast, men det är det ingen som tänker på.
Krigshjältar
Thobbe Englund var historieintresserad sedan tidigare och har givande diskussioner på området med de båda bandledarna. Nya albumet ”Heroes”, producerat av Peter Tägtgren, sätter fokus på krigshjältar, företrädesvis från andra världskriget. Här får Thobbe även utlopp för musikaliska idéer.
– Det är första gången Joakim skriver musik med en annan bandmedlem. Jag är med på två låtar. Han sågar massor av sina egna för att få fram det bästa. Att jag får med någonting känns jättekul.
Ni har petat ner självaste Kent från förstaplatsen?
– Ja, där ser du. Någonting gör vi ju rätt (skratt).
Thobbe Englund är överraskad, men på ett sätt inte. Succén ”ligger i korten” genom hårt arbete och noggrann planering, menar han och beskriver en väloljad organisation.
– Man gör ingenting halvhjärtat. Allt är till hundra procent. Det är lite som ett vanligt kneg, men det måste funka så, att någon räknar kvitton efter en turné och att allt går ihop. Man kan inte spela hårdrock om det inte funkar. Om än det inte är så ”hårdrock” att räkna kvitton.