Och det lossnar heller inte mellan Holly (Heigl) och Messer (Duhamel). De träffas för första gången på en blinddejt, men det blir ingen succé. Messer är sen, och Holly är seriös. Det går helt enkelt åt pipan, men av olika omständigheter sammanförs de igen.
Under tragiska omständigheter står de inför fullbordat faktum. Deras bästa vänner anser att just Holly och Messer är de bäst lämpade att få vårdnaden om deras dotter, Sophie. Bara så där. Läge för skratt, men i stället får vi rynkade näsor över nedbajsade blöjor och barnskrik och en vink om att det inte enbart är tjo och tjim att få ett barn. Holly vill satsa på ett konditori, medan Messer siktar på en karriär som sändningschef. Kort sagt - det kör ihop sig. Ordentligt.
Hur det hela slutar är inte speciellt svårt att räkna ut. Men vägen dit kunde ha bjudit på mer. Heigl och Duhamel gör sitt, verkligen, men det räcker inte.