Maffigt om yrvädret Cornelis Wreesvijk

Betyg: PPPP
Cornelis Wreesvijk - mannen, myten, legendaren. Han kom som ett yrväder, i varje fall in till en pub i Stockholm, träffade en viss Fred Åkerström (Dencik) och så var det hela i gång. Ett trubadurfenomen. Den störste. Vi har givetvis läst om det. Nu får vi se det i långfilmsformat med Hans-Erik Dyvik Husby som den väldige. Och han är verkligen Cornelis. Artisten som egentligen ville bli författare eller journalist.

Till viss del blir berättelsen något av ett idolporträtt, men mycket handlar faktiskt om hans hans personliga problem. Svartsjukan. Rattfyllan. Fängelsevistelsen. Spriten. Tablettmissbruket. Paranoian. Bråken. Knivdramat. Konkursen.

Men givetvis har musiken en central roll i filmen. Vi får njuta av Wreesvijks samtliga pärlor och tänka sig att han hann släppa hela 38 album under sina 23 år som artist.

Chamdin har varit noga med detaljer. Det mesta är alltså bra. Däremot tycker jag att Cornelis sista dagar i livet hastas förbi. Det är filmens enda brist.