Det är i stort sett de enda skådespelarna som levererar i Sofia Coppolas ytterst lågmälda drama. Ta bara öppningsscenen - en orörlig kamera och en sportbil som kör varv efter varv på en racingbana. Det är Johnny Marco (Dorff) som sitter i bilen. En hyllad skådespelare, men ändå inte lycklig. Ensam. Två strippor får honom inte gladare, inte heller festerna eller hans team. Men Johnny har en dotter, Cleo (Fanning) som i själva verket är orsaken till hans kris. Eller rättare sagt hans brist på kontakt med dottern. Nu får han chansen att ta sitt ansvar.
Ändå blir det aldrig riktigt gripande. Vi får vänta länge innan Johnny visar riktiga känslor, även om man anar vad han känner. Att vara kändis är tydligen ingen höjdare. Dialogen i filmen går inte heller precis på högvarv och de långa tagningarna fördjupar inte berättelsen. Sorgligt men ändå intressant.