Så träffar hon Will (Hemsworth) och tinar en smula, men inte tillräckligt för att hon ska förlåta sin pappa som bär på en hemlighet.
Tramsigt, kan tyckas. Men när filmen är över sitter man där lite småtagen. Faktiskt. "The last song" har nämligen det mesta: Glädje, sorg, saknad, skratt, gråt, beachvolley, hat, avundsjuka, musik, förlåtelse, slagsmål, bus, skitsnack, skölpaddor, sjukdom, vänskap ... you name it.
Hela baletten, alltså, och det som inledningsvis kändes jobbigt vänder till någonting annat. Intresset hålls uppe, i varje fall mitt ...