Filmen handlar om John (Tatum) och Savannah (Seyfried) som träffas av en slump. Och det säger klick direkt. Då borde allt vara frid och fröjd. Problemet med förhållandet är att John är yrkessoldat och därmed borta under längre perioder. Enda kontakten blir via brev. Snart är tjänstgöringstiden över - då inträffar det där med tornen i New York ...
Lasse Hallström har alltså gjort bättre ifrån sig. Men precis som för Sverige i EM-kvalet mot Holland så är det inte alltid som det fungerar. Och "Dear John" tycker jag är ett sådant exempel. För mig blir det en snyftarfilm utan tårar. Det som lockar är paradoxalt nog relationen mellan John och hans autistiske pappa, utmärkt spelad av Richard Jenkins. Hans kärlek är myntsamlingen som bottnar i en historia med John som liten.