Ett allvarligt drama om meningen med livet? I och för sig, men det här faktiskt en komedi som försöker vara rolig på bekostnad av människor som mår dåligt. Tankarna vandrar ganska snart till Gökboet, men det här är mer feelgood-depp där patienterna stöttar varandra. De vill komma bort från all stress, alla krav och all ångest. För Craig är det viktigt att få prata med andra än sin krävande familj och slippa trycket att komma in på en sommarkurs. På avdelningen närmar han sig istället Bobby, en mycket nedtonad Galifianakis ... men fortfarande orakad. Han drar sig också till vackra Noelle (Roberts) som har skurit sig. Han försöker närma sig sin egyptiska rumskamrat och ställer överhuvdtaget upp för sina nya vänner.
Det kanske är naivt i överkant, men man kan också se det som en tänkvärd och allvarlig komedi om att komma tillrätta med sitt eget liv.