Naturen är inspirationskällan till föreställningen "Name of the next song" i koreografi av Örjan Andersson.
Föreställningen, som nyligen hade premiär på Århus teater i Danmark, fick vi nu se i Christinasalen i Piteå tack vare Dans i Nord som tar hit världskända produktioner. Det är mest skolungdomar i publiken, danselever får man förmoda.
Föreställningen inleds med att Asher Lev dansar en lång stund ensam på scenen. Hans dans är underbart vilsam att se på och i bakgrunden hörs svårdefinierade ljud av bland annat vattendroppar.
Ibland blir ljudlandskapet obarmhärtigt och skärande, eller mullrande och dånande som ett åskoväder. Kopplingarna till temat natur är starka från första stund. Det är BJ Nilsen som komponerat musiken och han sitter själv till höger på scenen och skapar ljudbilden vid sitt teknikerbord.
Örjan Andersson valde att samarbeta med BJ Nilsen, för hans "icke-virtuella" ljudbild som tilltalade honom.
Även om det är elektronisk musik vi talar om finns det mycket naturljud, ibland låter det nästan som att man stuckit ner en mikrofon rakt in i en myrstack.
Strax får den enda manliga dansaren Asher Lev besök på scenen av en kvinnlig gestalt, en som möjligen inkräktar på hans territorium?
Dansaren Shi Pratt och hans egna rörelser är djurlika när de försiktigt utforskar varandra i dansen.
I sin helhet är det spännande att se just dessa likheter med hur dansarna gestaltar naturens rörelser. Klockren är en sekvens där de tre kvinnliga dansarna står helt stilla och rör sig med små ryckiga förflyttningar likt spindlar, flugor eller andra kryp.
Föreställningen skildrar årstidernas växlingar och en fin sekvens är den där hösten och kylan, sakta, sakta, kopplar sitt grepp så att de glatt dansande höstlöven till sist stillnar, snö faller och en obekymrad liten fågel kommer in och badar sina vingar i snö. Igen, min egen tolkning. Som publik på en dansföreställning får man ju tolka det man ser som man vill eller?
För övrigt kan sägas att kostymeringen av Nina Sandström var smakfull med naturnära färger och glitter, för glittrar gör det ju i naturen med. Ljuset var minimalistiskt och effektfullt.
Värt att veta är kanske att Örjan Andersson började dansa när han var 17 år gammal. Han studerade en tid vid Balettakademin men hoppade av och började senare på Östgötateatern.
Andersson var även engagerad vid Batsheva Dance Company i Tel Aviv innan han blev professionell koreograf 1996. Han har gjort flera stora beställningsverk bland annat för Cullbergbaletten. Han är ledare för Andersson Dance Company.