Dans om tomrum

Lulebon Patrik Häggströms första stora internationella uppdrag som koreograf är en djupsinnig berättelse om identitet och samhällsnormer. Den gestaltas av tre dansare till ljudet av technomusikaliska ljud som kontrasterar mot tystnad.
Handlingen utspelar sig på en fiktiv tunnelbaneperrong, därav titeln som översatt i Stockholms tunnelbanehögtalare lyder "Se upp för avståndet mellan vagn och plattform".
Engelskan förklaras med att produktionen turnerat i Finland och att den efter Sverige ska vidare till Norge och Ryssland.

Pitholmsskolan var den enda skola i Piteå kommun som nappade på erbjudandet att se "Mind the Gap". Efteråt var flera lärare och elever eniga om att de flesta inte "fattade något" vilket om inte annat bekräftar att målgruppen är äldre ungdomar.
Det får mig att undra över hur skolorna går tillväga när sådana här aktiviteter väljs. I det här fallet har knappast förhandsinformation saknats.
Enligt Patrik Häggström var sjundeklassarna den yngsta publik föreställningen haft hittills och han uttryckte förvåning och beundran över det tålamod som visades från publikplats.

Dansföreställmingen handlar om flera slags gap, exempelvis mellan ideal och realitet, samhälleliga normer och personlighet, förväntningar och besvikelser, ensamhet och gemenskap.
De väntande människorna på den här perrongen beter sig till en början som sina likar överallt i världen i samma situation - de undviker i möjligaste mån all kontakt. Allt annat orsakar spasmer och kaos, men allt eftersom släpper kontrollmanin och ett växelspel uppstår.
Dansarna håller hög standard och utan att förlora något av samspelet sinsemellan, utnyttjar de effektivt de möjligheter koreografen har lämnat för improvisation här och var.
I takt med att umgänget på perrongen intensifieras, kommer störningsmoment som svartsjuka och andra slitningar som brev på posten - liksom glädje och tid för eftertanke.
Jag har sällan sett sådana känslor uttryckas så rakt och tydligt på detta dansgolv, med hjälp av både enkla åthävor och fysiska svårigheter. Sammanfattningsvis kan man säga att "Mind the Gap" till slut utstrålar tro, hopp och kärlek inför mänskliga relationer.
Ett naivt budskap i en tuff urban miljö, men jag gillar det ändå eftersom hela upplägget verkligen behöver ett någorlunda positivt slut.