Skön kväll till skogs med Svante och Neo

Arrangörerna Roknäs/Stockbäckens byagårdsförening och Pitebygdens musikförbund, hade inte bara ansträngt sig för att ordna en konsertlokal mitt i den vackra naturen vid forsen. De bussade dit publiken de tre kilometrarna från byagården också. Vilka eldsjälar!
Få hade brytt sig om förköp och tältet blev snabbt mer än fullsatt. Med lite trixande fick alla sittplatser och stämningen var så att säga på topp redan innan konserten började.

Lika säkert som Neo - som vanligt - rörde sig mellan klassisk och samtida musik i olika stilarter, lika självklart band Svante Lindqvist ihop det ganska spretiga programmet till en upplevelse som kändes helgjuten.
Förutom hans typiska anekdoter om sina läromästare och andra norrbottniska personligheter, deklamerade han dikter, berättade om kompositörerna och vilken eventuell släktskap de har med musikerna i Neo, bad Christian Svarfvar berätta om sin Stradivarius, och fick publikens förbehållslösa medhåll när han berömde sina turnékompisar:
"Jag har spelat i 40 år, men aldrig turnerat med så skickliga musiker".
Norrbotten Neo visade sig från sin bästa sida både som samspelt kammarorkester och som briljerande solister, trots den något udda akustiken.

De valda verken var inte långa, vilket gav variationsrikedomen desto större utrymme. Som om de ville ta tillfället i akt och bjuda på blandade godsaker så att alla kunde ta till sig om inte allt så något.
Fast den här publiken verkade ha tagit rådet från kvällens ciceron till sig utan betänklighet: att säga "varför inte?" istället för "varför?"

För mig blev ändå den största behållningen att höra Neo förvandlas till spelemän tillsammans med Svante Lindqvist, i fräscha arrangemang fyllda av finesser för de olika instrumenten. De vågade sig på lite tillhörande improvisation och hade synbart lika roligt som publiken.
Svante Lindkvists inledande deklaration om att det knappast är musik att vissla till eller tralla med i som skulle presenteras, stämde i viss mån. Men alla som var med om denna ovanliga händelse lämnade tältet i skogen med ett leende och en brudmarsch på läpparna.