Konstnären Rolf Nilsson har under vintern jobbat med en serie nya tavlor som avser att i impressionistisk stil gestalta upplevelsen av olika musikinstrument.
Varandes en konstnär som annars fokuserar mycket på upplevelser av naturen och dess landskap är projektet annorlunda mot för vad han tidigare gjort.
– Jag började jobba med den här serien under vintern. Det är svårt att gå ut och måla under vintermånaderna på grund av klimatet, så då började jag istället med det här projektet, säger han.
Han har själv spelat fiol i symfoniorkester och idén till tavlorna föddes för många år sedan.
– Det var pianisten Sven-Erik Damm som först föreslog för mig att jag skulle måla instrument. Han var en fantastisk pianist, och på något sätt har jag burit med mig idén sedan dess, säger Rolf Nilsson.
Impressionistisk anda
Tavlorna är målade i abs- trakt impressionistisk stil, där både färg och form gestaltar Rolf Nilssons egen upplevelse av de olika instrumenten som tillsammans bygger en symfoni.
Själv är han en stor beundrare av de gamla impressionistiska målarna. Monet, men framför allt Turner ligger honom nära om hjärtat. Impressionisterna gjorde sig kända för att måla en utomstående verklighet ur en subjektiv upplevelsevinkel.
– Jag målar saker så som de känns för mig. Bilderna blir ointressanta utan känslan i dem, säger Rolf Nilsson.
Tavlorna med musikinstrumenten var svåra att måla. Något så subtilt och suggestivt som ljudet av ett instrument kräver stor inlevelseförmåga, och Rolf Nilsson var nära att ge upp efter ett antal försök.
– Jag började med fagotten som har en speciell karaktär. Efter den målade jag trumpeten och flöjten. Sedan lade jag projektet på is, jag tänkte att ”jag fixar inte det här”. Men då såg mina söner tavlorna och de tyckte de var bra, så jag fortsatte, säger han.
På frågan om vilket instrument som var svårast att måla svarar han fiolen, lite märkligt kan tyckas då Rolf Nilsson själv spelat just fiol.
– Det är ett svårt ljud att gestalta. Det är svepande och sprött, säger han.
Låter olika
Rolf Nilsson berättar att han inspirerats bland annat av hur instrumenten lät i den orkester han själv spelade i, då en aspekt att brottas med var att instrumenten låter olika beroende på vem som spelar och hur dennes specifika stil låter.
– Instrumenten låter ju olika beroende på vem som spelar. Jag fick ta en medelväg, säger han.
Visualisering av hur olika instrument låter tror han själv är något kompositörerna själva använder sig av.
– De stora kompositörerna kände tonerna inom sig. De hade precis klart för sig hur tonerna lät, säger han.
Det givna exemplet i ett sådant sammanhang är kanske Ludvig van Beethoven, som fortsatte att komponera trots att han mot slutet av sitt liv var totalt döv.
– Beethoven hade nog haft en del att invända på min syn av hur instrumenten låter, men han hade varit lätt att prata med om det här, skrattar Rolf Nilsson och syftar till kompositörens förmåga till att visualisera ljud för att kunna komponera även utan hörsel.
Egen konsthall
Utställningen ”Konst i Böle” öppnar idag med en vernissage klockan tolv och Rolf Nilsson kommer att visa upp sina tavlor i sin egen utställningshall: ett gammalt stall som han byggt om till atelje och konsthall. Utöver serien med musikinstrumenten kommer han bland annat att visa landskapsbilder och tavlor där han gestaltat dikter av Per Lagerkvist, Erik-Axel Karlfeldt och Dan Andersson.
– Många uppskattar tavlor som är målade utifrån dikter, säger han.
Dikterna bär han med sig i minnet sedan skolan, och minnet sviker honom inte.
– ”Längtan heter min arvedel, slottet i saknadens dalar”, reciterar han bredvid en av dessa målningar.