Underrubriken i Siv-Britt Mangis lilla alster är Tankar om livet. Och är det nåt den 76-sidiga boken innehåller så är det just tankar, uttryckt i reflektioner krings livets och varats skiftande sidor. Ordlusta består av sex separata lustrubriker: Samtidslusta, Receptlusta. Livslusta. Arbetslusta. Andra lustar och Naturlusta. Men ibland sjunger Mangis själ på engelska, varför ett kapitel bara heter In English.
Är det bra då? Jaeäeonjael ganska ... öh ...
Mangis bok, som består av tidigare publicerade blogginlägg och några opublicerade texter, innehåller både stycken som är träffande som samtidsbilder, men också sånt som kunnat stanna kvar i byrålådan. Det känns lite förmätet att skriva så, men som oftast när det handlar om en debutbok är det ömsom vin och ömsom vatten. Ordlusta pryds av en typisk norrbottnisk bild i vintermotiv med sparkande himmel och en ensam byggnad vid skogskanten.
Och man kan säga att naturen har en av huvudrollerna i Mangis i huvudsak prosalyriska verk, både som viloplats och källa till ny energi.
Och i synnerhet den som finns i och kring det Övertorneå hon bor i sedan några år tillbaka.
Det samiska finns också med som en viktig men ganska svag klangbotten.
Energitjuvar och rädslans förkunnare gör sig inget besvär utan Mangi skriver klokt:"Rädslans favoritnäring är energi och livsglädje och den äter med glupande aptit".
En favorit för mig blev annars prosadikten Jag dödar dem med snällhet, där hon med lätt ironi berättar hur hon handskas med de otrevliga och de som "äger behovet att såra och skvallra".
En röd tråd i Ordlusta är annars en förundran över att finnas till och har Mangi ett mantra är det att leva i nuet, något som slås an redan i andra prosatexten Frånvarande närvaro.
Ordlusta - Tankar om livet, är ett alster att ha eller vara utan. Det går dock inte att ta miste på att dess tillkomst bottnar i glädjen att få och kunna uttrycka sig i skrift. Och det gör hon ...