Vetskapen sätter publiken på helspänn

Efter att hennes svårt sjuka moder dött under mystiska omständigheter har Anna Rydell spenderat tid på en psykiatrisk institution. Nu har det blivit dags att få komma hem till den vackra villan, pappa författaren hämtar utanför grinden och rattar bilen mot den otillgängliga men undersköna trakt där allt det onda hände. Allt ska bli bra den här gången.
Den rebelliska storasystern samt moderns tidigare sköterska - nu uppgraderad till faderns nya och mycket yngre kärlek - tar emot på farstukvisten till den idylliska villan.
Men Anna plågas av mardrömmar kring händelserna den kväll då modern dog i en brand. Allt för realistiska drömmar tränger in i verkligheten och blir omöjliga att ignorera. Snart spricker idyllen. Något är rejält ruttet hos familjen Rydell.

"The uninvited" bygger på den hyllade koreanska rysaren "A tale of two sisters", en film jag många gånger tänkt se men aldrig kommit mig för att göra.
När jag ser den amerikanska nyinspelningen undrar jag flera gånger om originalet var lika lätt att genomskåda. "The uninvited" marknadsförs med den för psykologiska skräckisar närmast obligatoriska twisten, vändningen som i slutet ska få tittaren att tappa hakan och utbrista "Oh my god!".
Problemet är bara att vetskapen om en kommande twist sätter åskådaren på helspänn från första scenen, och har man sett ett antal filmer i genren är man införstådd över slutklämmen inom en kvart.

Då återstår bara att se "The uninvited" som en stilövning där jag som publik får studera hur bra eller dåligt filmskaparna lyckas genomföra sin plan. Resultatet? Inte tillnärmelsevis lika snyggt som i... nej, så taskig och skriva ut jämförelsen ska jag kanske inte vara.