Världens längsta reklamfilm för samlarkort

"Jaså, min unge lärling? Piccolo och Jätteapan suktar efter drakens kulor? Då är jordens undergång nära. För att förhindra dem, säger legenden, bör vi åberopa det mossgröna ollonet, betvinga vår Qi och lära den bräkande fladdermusens tredje krumsprång".

Om du går loss på den här typen av dialog vet jag vad du längtar efter just när dessa rader skrivs. Du är en av många som är inne i Dragonballs universum, mangaserien som föddes 1984 och som nu blivit en miljardindustri. Eller så har du ett barn som är det. Barn är ett folk och de bor i ett främmande land, i detta land ligger "Dragonball" etta på biotoppen.
Filmen "Dragonball" är martial arts för tolvåringar. Den är obestämd i tid och rum; hjälten Goku är vit, vilket retat upp många fans, medan övriga rollfigurer består av ungefär till hälften asiater. Var den utspelas är jag fel man att förklara. Föreställ er att staden i "Blade runner" fått fötter och knallat bort till Mexikos öknar.

Och nu sitter du där i salongen, 200 kronor fattigare. Ditt barn ser spänning, nackbrytande action och minst 50 nya samtalsämnen på skolgården. Du ser världens längsta reklamfilm för samlarkort. Och den stund i "Crouching tiger"-hjälten Chow Yun-Fats karriär som långtifrån kan kallas den stoltaste.