De är varandras motsatser, men ändå får Emma Morley och Dexter Mayhew ihop det efter en blöt examensfest den 15 juli 1988. Nästan i alla fall. Framförallt föds en spirande vänskap som löper över 20 år, från ungdom till medelålder, i med- och motgång.
Historien är älskad av de många läsarna av David Nicholls framgångsrika roman med samma namn. Och de blir garanterat besvikna av den här filmatiseringen.
Har man inte läst boken är nog oddsen bättre för en trevlig biostund.
Förlagans succé bygger mycket på den romantiska idén om hur ödet kliver ut och in i de två huvudpersonernas liv. Än slinker kärleken hit, än dit och vips ner i diket.
Missade chanser och plötsliga hinder men ändå, den där känslan av att det borde, måste bli dom. På humoristisk rapp prosa utvecklas karaktärernas personligheter, den präktiga Emma och den strulige överklasscharmören Dexter, bortom klichéerna.
Tyvärr lyckas inte filmen "En dag" göra det samma. Den blir i stället rentav lite småtrist. Kemin mellan Anne Hathaway och Jim Sturgess är inte direkt sprakande men å andra sidan uppväger själva formen bristen på blodfyllt innehåll - att punktmarkera deras relation en gång om året, den 15 juli, under två decennier är ett kul grepp. Det gäller bara att inte uppröras över hur störd den här världen är när en uppenbar pangbrud som Anne Hathaway - återigen! - får spela den lite udda, fula ankungen.
Eller att Lone Scherfig ("Italienska för nybörjare", "An education") gör sin svagaste film hittills i karriären. Men den är inte någon katastrof och några glimrande, rörande scener räddar den från sämre betyg. "En dag" är bara en av alla de där filmerna som glider genom livet utan att sätta några större spår.
Filmens rätta öde är att spela huvudrollen som soffliggar-dvd en seg söndag. Perfekt för att mota bort måndagsbluesen en stund men också snabbt glömd. Det tar knappt en dag faktiskt.