"Laxfiske i Jemen" är måhända den osexigaste filmtiteln på den här sidan "The constant gardener". Men lyckas man bara bortse från det, har man en mysig filmstund framför sig. Faktum är att jag skrev meningen "en mycket trevlig film" i mitt anteckningsblock under pressvisningen - och det är helt oironiskt menat.
Högst upp på den brittiska regeringens önskelista står lite goda nyheter från oroshärdarna i Mellanöstern. När ett obskyrt experiment med att plantera in lax i Jemen når premiärministerns pressansvariga (Kristin Scott Thomas) blir det plötsligt ett högprioriterat ärende. Som motvillig projektledare utses laxexperten vid Fiskeriverket, Dr Alfred Jones, (Ewan McGregor) och till hans hjälp kommer den entusiastiska Harriet Chetwode-Talbot (Emily Blunt) som också är kontaktperson till den stenrike och visionäre shejken (Amr Waked) som finansierar alltihop.
Men att fylla öknen i Jemen med vandrande laxar, som kräver kylslaget - och framförallt - vatten att leka i, är betydligt knepigare än att rabbla "sex laxar i en laxask", ska det visa sig.
På vägen tvingas de inblandade att omvärdera saker i sina liv, att stanna upp och inte bara, här kommer det: flyta med strömmen.
"Laxfiske i Jemen" skulle säkert ha kunnat bli en vass politisk satir. Men Lasse Hallström har inte nappat på det och resultatet blir i stället mer en slags "Där floden flyter fram" korsat med små yngel av "Javisst, herr minister".
Det låter kanske fånigt och ja, det är lite fånigt. Men också hyfsat kul och Lasse Hallström är onekligen en stabil leverantör av sympatiska personporträtt och eskapism som flyter på. Kristin Scott Thomas är alltid sevärd, det finns fin kemi mellan Emily Blunt och Ewan McGregor och den arabiske shejken är inte mer klyschigt framställd än någon av de övriga.
I slutändan sitter man där och småler lite. Och funderar på att skaffa ett fiskespö.