Det senaste decenniet har tv-mediet slagit filmen på fingrarna när det gäller att skildra historiska skeenden. I påkostade dramaserier som "Band of brothers", "John Adams", "Mad men" och nu senast den brittiska Suezkrisskildringen "The hour", har programmakarna fångat en tidsepok genom att gå på djupet med en samling individer i händelsernas centrum.
Historiska händelser - och karaktärer - värdiga en sådan behandling återfinns i "Niceville". Filmen utspelar sig i den lilla Mississippi-staden Jackson i början av 1960-talet, där svarta hembiträden arbetar i vita familjer. Slaveriet har ersatts av ett socialt förtryck - fortfarande kan en svart kvinna gå i arv, eftersom ingen skulle komma på tanken att anställa ett hembiträde som "tillhör" en annan familj. Man låter sig ägas för att kunna försörja sina barn.
23-åriga Skeeter (Emma Stone) återvänder till Jackson med en universitetsexamen och författardrömmar. När hon ser hur hennes barndomsvänner, stadgade hemmafruar hela bunten, behandlar sina hembiträden föds en lust att berätta deras historia - dessa kvinnor som uppfostrar vita barn som sina egna men som inte får använda familjens toalett.
Det är en fantastisk historia, väl värd att berättas, och filmen är både snygg och spännande. Men jag kan inte låta bli att tänka på hur mycket bättre den här berättelsen hade blivit som tv-serie. Med sina två timmar och 26 minuter skrapar den bara på ytan på de många rollfigurerna.
Jag vill veta mer om den kavata Skeeter som aldrig riktigt känt sig älskad av sin mamma (men väl av familjens trotjänare Constantine). Om Marilyn Monroe-epigonen Celia (Jessica Chastains) som utstrålar en oemotståndlig värme men blir utfryst för att hon anpassar sig efter normerna. Om hembiträdet Minny (Octavia Spencer), som får sparken gång på gång för att hon är så frispråkig. Om de neurotiska hemmafruarna som är rädda för sina barn. Om tjänarna som lär barnen att tycka om sig själva.
All denna potential finns i "Niceville", men utan fördjupningen skapar filmen bara ett sug efter mer. Det är å andra sidan inte så illa.