Svaret är givet. Serkis är värd en Oscar i schimpanskategorin.
När Tim Burton gjorde sin remake av "Apornas planet" för tio år sedan skröt filmbolaget med hur naturtrogna skådespelarna var i sina apkostymer. Men Helena Bonham Carter med förlängd käke och hårigt ansikte var mer skrattretande än trovärdig. Lika enkelt kan man inte avfärda Andy Serkis i nya "Apornas planet: (R)evolution". Här används samma teknik som i "Avatar" för att sömlöst smälta samman Serkis ansikte och mimik med en schimpans kropp. Och resultatet är nästintill perfekt.
De tekniska framstegen gör det lättare att leva sig in i vad som lika mycket är ett psykologiskt uppväxtdrama som en actionfilm med sciencefictioninslag. Filmen bygger löst på "Erövringen av apornas planet" från 1972, men är i stort sett en originalhistoria förlagd till nutiden.
James Franco spelar forskaren Will Rodman som testar ett botemedel mot alzheimer på schimpanser. Serumet gör aporna superintelligenta - och smartast av dem alla blir Caesar (Andy Serkis). Honom får biopubliken knyta an till redan när han är en liten apbaby och följa genom tonårens truliga identitetssökande tills han som vuxen leder apflocken i ett våldsamt uppror mot människorna.
"Apornas planet: (R)evolution" är ovanligt långsamt berättad för att vara en actionfilm, men innehåller en del hisnande scener i trädtoppar och på Golden
Gate-bron. Och mer schimpansskådespeleri lär det bli i framtiden. Slutscenerna i filmen ger tydligt besked om att de smarta aporna snart dyker upp på nytt på bioduken.