Paul Bettany är skådespelaren som nästan alltid är bättre än filmerna han medverkar i. Den bleksiktige britten gjorde den mediokra romantiska komedin "Wimbledon" sevärd, och bidrog med välbehövlig syrlighet som skeppsläkaren i Peter Weirs hurtiga sjömansäventyr "Master and commander". Faktum är att han tog andan ur tv-publiken redan 1999 i miniserien "Every woman knows a secret", som den unge mannen som kör ihjäl sin kompis och blir desperat förälskad dennes mamma.
Nu spelar han återigen i en film av tveksam kvalitet. "Priest" bygger på en koreansk tecknad serie och utspelar sig i en postapokalyptisk parallellvärld. Bettanys rollfigur är en namnlös krigarpräst, en veteran från ett förödande krig mellan människor och vampyrer som förvandlat världen till ett ödelandskap. I stängda och smutsiga städer styr kyrkan folket med järnhand och krigarprästerna - en ständig påminnelse om kriget - är utstötta och fruktade.
Om "Da Vinci-koden" (en annan film som Paul Bettany gav ett uns av lyster) gick hårt åt katolska kyrkan så var det en smekning i jämförelse med skildringen av katolicismen i "Priest". När vampyrerna reser sig på nytt vägrar kyrkans ledare tro på krigarprästernas varningar, i stället bannlyser man budbärarna. Ett annat av filmens problem är vampyrerna, vars plats i populärkulturen bygger på deras sexighet. I "Priest" har de förvandlats till dreglande, kladdiga monster som för tankarna till "Alien" snarare än till "Twilight".
Men filmen fungerar faktiskt, mycket tack vare att Bettany tar sin roll som plågad ensamvarg på allvar. Som alltid gör det lite ont att se honom på duken, ett vemod som stagar upp denna monsterextravaganza i 3D.