Man inser hur matchen ska sluta

"Invictus" är ett ord från det sydostafrikanska xhloqa-språket med den ungefärliga betydelsen "Släng hit en fucking Oscar till".
Uppmaningen kommer från Clint Eastwood som nu känt sig manad att berätta historien om Nelson Mandelas betydelse för det sydafrikanska rugbylandslagets VM-statistik. Han tycks berätta den för en publik bestående av sexåringar (eller, om man är på ett elakt humör, amerikaner) som inte vet vad som är ut- och insida på vare sig en rugbyboll eller Sydafrikas historia. Därför består hälften av filmens repliker av pedagogiska förklaringar: "Man måste passa bollen bakåt". "Efter kvartsfinalen kommer semifinalen". "Svarta och vita är lika mycket värda". "Sydafrika ligger i södra Afrika".
Den andra hälften består av svulstig retorik av Mandela, port-rättlikt gestaltad av Morgan Freeman. En typisk scen ser ut så här:

En grupp människor fattar beslut A. Mandela får höra det, rynkar på näsan och beger sig i ilfart till platsen. Väl där säger han "Jag är för beslut B". Man kan ställa klockan efter det missnöjda sorl som nu utbreder sig i salen. Men så förklarar Mandela sin ståndpunkt till pampig musik. Varpå alla röstar för beslut B.
Efter femton minuter inser man dessutom att det här är den sortens film som kommer att sluta med en slutmatch och hur slutmatchen kommer att sluta.

Nu tar sig visserligen "Invictus" en aning ungefär vid tiden för denna slutmatch. Men om någon stampat på ditt huvud i två timmar känns det visserligen skönt när han lägger av, men det är fan ingen ursäkt.