Känns som en likvaka

Betyg: ++

Pablo Picasso skrev en gång dikter som han läste upp vid någon av Gertrude Steins sammankomster i Paris. När han slutade vidtog en lika chockerad som generad tystnad bland åhörarna. Tills Stein helt stillsamt sade "Pablo: Go home and paint".
Jag önskar att någon hade sagt exakt samma ord till serietidningsmakaren Frank Miller när han kom med sina regiidéer till "Spirit".
Miller kallar själv filmen för en "hyllning" till Will Eisners maskerade brottsbekämpare Spirit. Det är som att ha ett födelsedagsfyrverkeri som tänder eld på födelsedagsbarnet. Det hela ser mest ut som kasserade tagningar från Frank Millers egen historia "Sin City", som Miller medregisserade men där Robert Rodriguez, förstår man nu, stod för allt som var filmiskt begåvat.
"Spirit" är helt enkelt bara för de närmast sörjande. Det är väl därför den känns som en likvaka. Den gör för superhjältefilmerna vad "Speed racer" gjorde för racinggenren. Eller vad "Daredevil" gjorde för superhjältefilmerna.