Storbritanniens mest inkompetenta spion är tillbaka. I originalet från 2003 spelade Rowan Atkinson den genomkorkade agenten Johnny English som fick i uppdrag att rädda världen först efter att samtliga andra agenter hade likviderats. I uppföljaren har han fått sparken (begripligt) efter att ha begått ett grovt tjänstefel men får tillbaka jobbet (obegripligt) när han kommer en mystisk mördartrio på spåren.
Atkinson har en kader av fina skådespelare till sin hjälp, från Gillian Anderson som stram Secret Service-chef till Dominic West (med tv-framgångar från "The wire" och "The hour" i bagaget) som tjusig toppspion a la Bond, och produktionen är påkostad med snygga bilar, häftiga miljöer och dyra specialeffekter.
Men det hjälper inte när man får ont i hjärtat av att se Rowan Atkinson slösa bort sin talang på en charmlös rollfigur och ett imbecillt manus, där pungsparkar betraktas som den främsta formen av humor. Det är inte utan att man saknar Edmund Blackadder och repliker som "Ha! Jag skrattar åt faran och släpper ner isbitar i rädslans undertröja". Lite sådan dialogkonst hade kanske kunnat rädda "Johnny English reborn" från det värsta ödet som kan drabba en komedi - att ingen skrattar.