Förutsägbar romantisk komedi

"The proposal" har en smart grundidé och börjar bra. Bokförläggaren Margaret är en värre chef än djävulen. Särskilt mot sin assistent Andrew, en ung man som stillsamt hackar i sig allt som hon serverar för att en dag själv kunna bli förläggare och få egna assistenter att skrika åt.
Men dessa matriarkala strukturer ska i ett slag jämnas ut. Margaret riskerar att utvisas till sitt hemland Kanada - om hon inte gifter sig med en amerikan. Gissa vilken som blir hennes nästa order till Andrew?

I kanske tjugo minuter studsar "The proposal" fram i trivsamt tempo. Det är väl inga astmaframkallande gapskratt, men en hel del småleenden och några inre fniss. En mysig sommarkomedi med Sandra Bullock i sitt livs roll; hon ser ut att vara född, till och med avlad, för att spela Margaret. Tillsammans påminner hon och Ryan Reynolds inte så lite om Asterix (minus mustasch) och Kleopatra.

Men filmen eroderar sakta av sin egen vilja att vara fläckfritt hantverk. Ytan blir välputsad men kall och innanmätet alldeles själlöst; som en ointressant staty.
Dessutom är många av skämten lika uppenbart planterade som Drottningholms slottspark. Ett exempel. Margaret kommer ut från Andrews familjehus på landet och går förbi en cykel. I samma stund hon ser den VET man att inom några sekunder kommer hon att skumpa okontrollerat nedför en skogsbacke och utstöta små ilskna, hjälplösa pip. Exakt så är hela "The proposal".