Ibland undrar jag om jag ens gillar animerad film - så ofta blir jag besviken på den här genren med sina många själlösa, skrikiga och klyschtyngda alster. Men då och då dyker det upp en film som återställer tron. "Rio" är en sådan film. Kanske ingen framtida klassiker (den saknar extra strössel, som "Wall-E:s" finurliga samhällskritik eller "Spirited aways" unika bildvärld) men ett roligt, snygg och hjärtligt äventyr för både stora och små - helt enkelt allt det som man önskar sig av animerad film.
Historien börjar i den brasilianska regnskogen, där papegojor, tukaner och andra färgsprakade fåglar förenas i en maffig djungelsamba. Men så slår smugglare till och lägger beslag på fjäderprakten. En av dem som rövas bort är en liten blå papegoja som forslas långt norrut, till en snötäckt småstad och en flicka som heter Linda. Hon ger honom namnet Blu och de växer upp tillsammans. 15 år senare har en fågelforskare upptäckt att Blu är en av två fåglar som återstår av arten "mindre blå ara". Den andra - Jewel - finns i Rio, och i hopp om att de ska bilda familj åker Linda och Blu till karnevalstaden.
Där väntar ett fartfyllt äventyr med många roliga bekantskaper, som den dregglande, sambatokige bulldogen Luiz och den familjekära tukanen Rafael (röstspelad med stor värme av Magnus Härenstam). Det är lätt att bli absorberad av figurerna, färgerna, musiken och miljön - ett solvarmt piggpiller för vintertrötta nordbor.