En moralkaka i stället för en gräddtårta

"Trubbel i paradiset" är den perfekta dejtfilmen - om du dejtar någon som du vill ha ut ur ditt liv så fort som möjligt. Den är inte bara dålig, den är dålig på ett sådant sätt att den får dig att tappa tron på så mycket som du tidigare hållit mycket högt, som kärlek, solsemestrar, Vince Vaughn och inte minst dejtfilmer.

Här har vi fyra par som reser till en sorts korsning av "In treatment" och "Paradise hotel" - en tropisk ö som i stället för tequilamaraton erbjuder äktenskapsrådgivning. Typgalleriet, alltså dem vi förväntas sympatisera med, är en som tjatar, en som är skild, några som inte har sex, en som är otrogen och en som... tjatar. Jag har sällan sett en mer gråbrunt slätstruken samling rollfigurer och har redan glömt vem som var vad.
Och själva filmen blir snabbt en blandning av terapisessioner som aldrig, aldrig tar slut och "action"-scener som klipps, innan de egentligen börjat, med känsligheten hos en Edward Scissorhands med delirium.

Värst av allt är att "Trubbel..." aldrig kan bestämma sig för vilket budskap den vill leverera: att det är skoj när Vince Vaughn blir jagad av hajar eller att livslång trohet är det finaste som finns på jorden och i himlen. Man väntar sig en gräddtårta men får en moralkaka. Man får dessutom idiotiskt övertydlig reklam för "Guitar hero" och det mest katastrofala filmslutet sedan "Day after tomorrow" - och den slutade med att en hel kontinent sjönk i havet.
Vill ni se Malin Åkerman med kärleksproblem i solen och dessutom skratta - hyr "Heartbreak kid" i stället.