Dialogen är behållningen i tredje "Ice age"

Den animerade pärlan "Ice Age" blev en oerhörd publiksuccé 2002. Att återskapa den succén i en uppföljare är oftast ett kamikazeuppdrag, men "Ice Age 2" blev också en framgång.
Bioaktuella "Ice Age 3 - Det våras för dinosaurierna" börjar dock kännas lite framkrystad.
I förra filmen började isarna smälta och i "Ice Age 3" flyttas handlingen för mammuten Manny, sengångaren Sid, den sabeltandade tigern Diego och resten av den brokiga flocken till en ny otäck plats.

Familjebildning - både traditionell och modern - och vänskap är på tapeten då Manny och Ellie väntar tillökning och den enerverande Sid hittar tre dinosaurieägg som han adopterar. Det leder honom ner i dinosauriernas värld rakt under isen och vännerna enas i sin kamp för att rädda honom undan alla faror. Äventyret är sjösatt.
Utan islandskapet som kuliss tappar "Ice Age 3" en del av sin skariga charm och dramaturgin vacklar. Man anar hur det ska gå, men blir inte engagerad.
Flera nya karaktärer får istället strössla handlingen. Som bekantskapen med Buck, en macho och dinosauriejagande vessla som hjälper de nödsatta i dinosauriedjungeln. Ekorren Scrat får konkurrens om sitt kära ekollon när han träffar ekorrflickan Scratte.

Där storyn inte håller är det istället filmens rappa dialog och situationskomik som är behållningen. Där är nivån fortfarande hög. Stundtals är karaktärerna fantastiskt roliga och mänskliga. "Ice Age 3" är dock inte en lika barnvänlig saga för de minsta som sina föregångare.