"Vad är en vänskap, kan den förklaras?" lyder texten till Joseph Haydns vänskapsvisa. Ser man på den senaste tidens Hollywoodfilmer torde svaret vara självklart: vänskap är obruten, obrottslig lojalitet tills döden skiljer oss åt. Det spelar ingen roll om vännen har drogat dig i smyg ("Baksmällan del 2") eller behandlat dig som skit sedan barndomen (nya "Something borrowed") - vänner håller fast vid varandra, vad som än händer.
Rachel (Ginnifer Goodwin)har varit bästis med Darcy (Kate Hudson) sedan sandlådeåldern. Rachel, blyg och osäker, är van vid att stå i skuggan av det flörtiga yrvädret Darcy. Så van att hon bara ler sorgset när Darcy får ihop det med Dex, en kille som Rachel är hemligt förälskad i. Men när det drar ihop sig till bröllop händer något mellan Rachel och Dex, och snart hotas både vänskap och äktenskap.
Ginnifer Goodwin är mest känd för rollen som en av fruarna i polygamiserien "Big love", och med sin mjukhet och sitt vemod är hon perfekt i den här typen av bitterljuva kärlekshistoria. Romansen känns i magen, och motspelaren Colin Egglesfield fungerar i rollen som helyllekillen Dex (även om han ser ut att vara utvunnen ur Tom Cruise DNA).
Det är värre med Darcy. Å ena sidan är det roligt att se den vanligtvis soliga Kate Hudson i rollen som fullblodsbitch, men hennes rolltolkning är också filmens stora problem. Det moraliska dilemmat i att välja mellan kärleken och bästisen blir helt ointressant när bästisen är en självisk, intelligensbefriad satmara. Det drar undan mattan för hela historien. Lägg till ett par papperstunna bifigurer (desperata tjejkompisen och slemmige häradsbetäckaren) och slutresultatet blir en cynisk film med en liten gnutta tröstprisromantik.