Bild från boken: "När vi var samer".
När PT träffar Mats Jonsson är han i färd med att ställa i ordning utställningen Fortfarande same på Bildmuseet i Umeå. Utställningen kan beskrivas som en fortsättning, i nytt format, av hans serieroman När vi var samer, där Mats Jonsson utforskar både sitt samiska arv och det kulturella folkmord som han anser att skogssamerna i Norrlands inland blivit utsatta för.
Han är uppvuxen i en by utanför Kramfors och har efter många år i Stockholm flyttat tillbaka till Ådalen, men rottrådarna till Norrbottens inland är djupa och starka. Hans föräldrar bor numera i Arvidsjaur, där hans mamma växte upp och dit Mats Jonsson många gånger åkte som barn för att hälsa på hos morfar.
I senaste boken finns en ruta där berättarjaget tydligt uttrycker sin kärlek till orten. Och när vi ber serietecknaren lista sina favoritplatser i Norrbotten hamnar Arvidsjaur förstås på första plats.
– Det är som ett bloss av urbanitet i skogslandet. Det säger jag i boken också. Det är liv och rörelse och jag blir på gott humör av att vara där.
I boken resonerar han även kring insikten att "denna Metropol i lappmarken" i dagsläget delvis är byggd på saker han ogillar. Som de invaderande biltestarna i sina SUV:ar, flygturisterna från Frankfurt och Hannover som kommer och far på en våg av koldioxid, ett Dollarstore som "kränger en massa kinesisk plast till norrmännen" och K4 där Erdogans soldater är välkomna till NATO:s övningar på samisk mark.
Allt går att förlåta. "Inte för att jag skulle lasta Arvidsjaur för något av det här", skriver han i boken, "man måste ju leva".
Om Mats Jonsson fick ett liv till vet han exakt var han skulle bo.
– Då skulle jag bosätta mig i en liten by utanför Arvidsjaur. Inte i själva centralorten, men utanför, så att det skulle bli en grej att åka in till Arvidsjaur.
Arjeplog blir tvåa på listan över Mats Jonssons favoritplatser i Norrbotten. Här växte hans pappa upp, och här bodde hans farmor och farfar. I deras hem fanns även "spanna", den svepask där hans farfar gömt undan alla skriftliga bevis på sitt samiska ursprung. Spanna stod låst ända tills farfadern gick bort på 1980-talet. Dokumenten som kom fram i samband med bouppteckningen blev långt senare en av utgångspunkterna för boken om skogssamerna.
Bild från boken: "När vi var samer".
Mats Jonssons farmor levde till 2009, så han har i hela sitt liv ofta besökt Arjeplog. Silvermuseet är för honom något alldeles extra.
– Det är min barndoms museum. När vi hälsade på farmor skulle vi alltid gå dit, det hörde ju till. För mig var det ett riktigt museum, med en massa olika föremål.
Något han också uppskattar mycket med Arjeplog är naturen.
– Arjeplogsfjällen – det känns som mina fjäll. Sulitelma och Pieljekaise nationalpark. Och så Nasafjäll förstås.
Kustlandets Piteå hamnar inte på topplistan den här gången. Det kan möjligen bero på en inte helt lyckad kärleksutflykt, från Ådalen till en gymnasieskola i Piteå, där en ung Mats Jonsson tänkte uppvakta en tjej som påstod sig vara häxa. Den mardrömsresan finns gestaltad, med en god dos självdistans, i debutboken Unga norrlänningar.
Under de år serietecknaren bodde i Stockholm gjorde han en Piteå-relaterad observation:
– Det som är roligt med Piteåbor är att de är så sanslöst lokalpatriotiska. De har koll på varandra, umgås jättemycket och bygger liksom sociala kluster därnere.