Vi träffas i "Bunkern", det namn som Mikael gett studion som han skapat i källaren i villan på Domängatan i Arvidsjaur. Bland trumset, gitarrer, elbasar, mixerbord och mikrofoner blir det en stunds prat om två bröders brinnande intresse för musik.
Börje har förresten villa, källare och studio, han också. På Södra Gatan finns villan, Little turkey heter studion.
Det är i sina respektive studior de skapar och har kul.
Fuzzbox Generation är Mikaels projekt som 2011 ska utmynna i en skiva, Blood in Vain, fylld med rockmusik.
- Jag började göra låtar för det här 2002-2003 någon gång och för tre år sedan var det nära, men då kraschade hårddisken ...
Fuzzbox Generation
Så Mikael och de musiker som hjälpt till med projektet fick på nytt spela in låtarna.
- Nu är allt i stort sett klart, jag ska bara lägga om någon bas och sedan är det bara att börja mixa.
Namnet Fuzzbox Generation har han hämtat från flydda tider.
- Det kommer litegrann från Usch, ett band jag spelade i tillsammans med Wayne Rahm och Sven-Bertil Lundström. För att få någon distorsion på förstärkaren hade Svenne köpt en fuzzbox från Hobbex, minns Mikael.
Börje har också ett skivprojekt på gång, Distant Gatherings andra skiva.
Distant Gatherings är Börje och hans svåger Jocke Svensson. De skapar musik tillsammans, men i var sin studio, i Arvidsjaur och i Uppsala.
- Det känns som ett pussel vi lägger, vi har 90 mil mellan våra studior och han jobbar där nere, jag här uppe och vi byter filer med varandra. Därför kommer den nya skivan att heta Puzzle, säger Börje.
Mycket 80-tal
Deras första skiva kom 2007 och beskrevs av upphovsmännen som "powerpop med olika stämningar".
- Vi siktar på att ha den nya skivan klar under tredje kvartalet 2011. Vi kommer väl att låta som vi gjort tidigare, men den här gången döljer vi inte 80-talet, som vi försökte göra förra gången. Jag tror att det lyser igenom ganska mycket 80-tal nu.
Musiken kom tidigt in i brödernas liv.
- Pappa, som är 82 nu och som fortfarande spelar, hade orkestern Reinholdssons med sina bröder och turnerade i Norrbotten och Västerbotten och spelade dansmusik. Det var alltid musik där hemma. När jag var fem år fick jag min första plastgitarr, och det var så ... åh, wow, minns Mikael.
- Och mamma har alltid älskat att sjunga. Så musik har alltid varit något naturligt i vårt hushåll, säger Börje.
Mikael ordnade förresten så att Börje tidigt fick lyssna på bra musik.
- Det var tidigt 70-tal ... Micke har rummet fullt av vinylskivor och det spelas Deep Purple och Beach Boys och allt möjligt på skivspelaren. Dessutom använde han "mild övertalning" ... Det var inte alls något styggt, utan han tyckte att det handlade om att "du måste förstå att det finns något annat än den där Robert Broberg-skivan du lyssnar på på dagis". Så han låste in mig i sitt rum och släppte inte ut mig förrän jag hade lyssnat på Deep Purples album Made in Japan, minns Börje.
Rockstjärnedröm
Så rullade det på. Mikael var i gång med spelandet 1973, Börje 1979. De spelade först i lokala band, sedan i mer seriösa satsningar mot rockstjärnedrömmen.
I slutet av 1980-talet var de till exempel med att bilda gruppen Mr Tiger, som senare blev X-Union och som levde till 1997 när bandet lades ned.
Under ett par år, 1989-1991, spelade Mikael på heltid med gruppen Wild Force från Finland och turnerade i Europa.
- Så jag har smakat på "rockstjärnelivet", säger han.
- Drömmen om att bli en rockstjärna bär man på under sina första år, sedan handlar det om att leva på musiken. Det är något som många musiker gör på heltid, halvtid eller bara deltid. Och vi är två av dessa musiker, vi har lyckats, fast på våra villkor, säger Börje, och räknar upp skivor, musikaler, låtar och en hel del annat inom musiken som finns på hans och hans brors cv:n.
- Det är bara för att det är så kul man håller på nu, inte för att bli rockstjärna, turnera och livnära sig på musiken, säger Mikael.
- Musiken är ett svårartat missbruk. Det går inte att ta sig ur, så är det bara. Men det är alldeles för många av de som vi började spela med som vek av till höger, som sålde basen och köpte skoter, säger Börje.
Bättre förr
Apropå flydda tider konstaterar Mikael och Börje att det var bättre förr. Åtminstone när det gäller möjligheten för ungdomarna i Arvidsjaur att ägna sig åt musik och annat skapande.
- Jag pratar ju med folk här i Arvidsjaur och många saknar tiden när vi hade musikalerna och allt det där, och en levande fritidsgård som hade både musik och film, diskotekutbildningar och dansutbildningar och det var sådan fart kring skapandet. Nu finns inget av det kvar, säger Mikael.
- Jag tycker att det är tragiskt. I dagsläget är Inlandskult det enda forumet för lokal musik. Och det är egentligen en fest för oss gamla stofiler, säger Börje.
Det är rock och ös som har gällt - och som fortfarande gäller - för bröderna Reinholdsson.
- Man behöver inte börja spela blues när man blir gammal, säger Mikael.
- Och det kan du gärna citera oss på, säger Börje.