- Jag tog det som stor humor, men gick kursen i alla fall, säger göteborgaren Ania Marberg, med rötterna i Aspliden.
Nu ställer hon ut sin konst i Brittgården, för tanken att hoppa av den ändrade kursen dök aldrig upp.
- Det var väl bara att göra det bästa av situationen och köra på helt förutsättningslöst.
Framgångarna lät inte vänta på sig. Hennes första oljor - en naken dam och olika ansikten - finns att beskåda i den utställning som invigdes på Brittgården på tisdagen.
Perioder
Hon säger att hon inte själv förstod att någon kunde gilla hennes tavlor, men i takt med att människor i hennes närhet hejade på kom hon till insikt att måleriet kanske ändå var hennes grej. Det ena har lett till det andra - oljepenslarna har stundvis lagts åt sidan för akvarelltekniken. Målandet går i perioder:- Min uppladdningstid är lång men när jag väl kommer igång så är det full koncentration.
- Telefonjacket åker ur och det är nästan så att man skulle spika igen dörrar och fönster också. I början blir det en massa skissande för att få in den rätta känslan, men efter det är det inget petande.
Så många utställningar har det inte blivit. Haratången i Kinna och Atelje Kråkan i Mölndal är annars gallerier som Ania Marberg har hängt sin konst på.
- Det är ju själva skapandet som är det roliga. Ställer ut till allmän beskådan gör man med en känsla av skräckblandad förtjusning.
Personlig närvaro
Under utställningens två första veckor kommer konstnären själv att så ofta som möjligt finnas i utställningslokalen.- Jag hoppas även få tid för att besöka alla mina bekanta, jag kom ju hit första gången när jag var tre månader och sen har det bara fortsatt.