VISPOP. Senast Hanna Hedlund släppte en platta i eget namn sjöng hon "hallå, hallå, det här är X-22 ..." om en astronaut i schlagerdängan "Anropar försvunnen". Åtta år senare kommer nu hennes albumdebut och texter på svenska är den enda likheten. Hon har två barn tillsammans med livskamraten och artistkollegan Martin Stenmarck och både han, barnen och systern Lina Hedlund får vara med i de "dagboksblad" som utgör texterna på plattan. Intentionerna är säkert goda, men de emellanåt diskbänksromantiska texterna - om ensamma kvällar hemma med barnen, julfirande i Kilafors och allsköns vardagliga tankar och bestyr - får mig i något fall att tänka Barbro Hörberg, men flera gånger blir det lite för trevligt. I övrigt överraskar programledaren från "Singing bee" med en både sympatisk och vacker skiva. "Det är jag som är mamman" är fint arrangerad, snyggt sjungen och framförd tillsammans med kvalitetsmusiker som Per "Texas" Johansson och Ola Gustafsson. Resultatet har ett akustiskt sound, ett tillbakalutat sväng och så där lagom jordig profil. Jag föreslår att Hanna Hedlund kryddar med lite mer bett och svärta i texterna nästa gång, om än hon får hämta det ur någon annans liv. Då blir det här perfekt.
