Ofarlig och förutsägbar Lordi-platta

HÅRDROCK. Förra gången Lordi släppte nytt surfade de på framgångsvågen efter segern Eurovision song contest. Den här gången är det kort och gott en ny platta med ett gäng monsterrockare i allmänhetens medvetande. Det låter ungefär som väntat. Polerad, välproducerad och ganska melodiös hårdrock av dussinslaget. Inte så upphetsande och alls inte läskigt.
Riffen låter ganska endimensionella, de "hemsökta" synt-slingorna känns lika farliga som en förmiddagstur till källaren på Butterick’s och Mr Lordis sång låter i värsta fall som om Nordman-Håkan sätter frukostgröten i halsen.
Det är slagkraften i refränger som "Girls go chopping", "Deadache" och "Missing Miss Charlene" som räddar D:et i titeln från att bytas ut mot ett H.