Amanda Jenssen på rätt spår

POP. Det är bara att gratulera. Nästa vecka sparkar Amanda Jenssen ner Duffy från topplistans förstaplats. Detta med något så ovanligt som ett minnesvärt album med en Idol-artist. Att gå segrande ur "Idol" leder inte automatiskt till lång karriär. Snarare riskerar vinnaren att stämplas som före-detting snabbare än du hinner säga Peter Swartling. Nej, det är tvåorna som har en chans att skynda långsamt, eller åtminstone avsevärt långsammare. "Idol" visar upp många duktiga sångare, men få riktiga stjärnämnen. Amanda Jenssen spelade i en helt egen division i fjolårets upplaga. Diskussionen om bristande tonsäkerhet lämnar jag därhän.

Hon spelar på stora scenen under Piteå dansar och ler. Av skivomslaget att döma har Amanda Jenssen precis blivit utslängd från festivalområdet. På bilden ser hon ut som festivalpiffiga fjortistjejen som fått för många varma innanför västen och med de nyinköpta pilotbrillorna käckt på svaj sitter och väntar på föräldrahämtning utanför grindarna.
Hur som helst, det här låter riktigt bra. Jag är inte överväldigad, men här finns både ambition och ett knippe bra låtar, en del med en fin touch av soulpop som blickar åt 60-talet. Pär Wikstén och Simon Nordberg, skivans huvudsakliga producenter, har gjort ett bra jobb.

Amanda Jenssen visade sig kapabel till såväl "That’s alright mama" som "Disco inferno" under nämnda tv-serie, en farlig bredd när det drar ihop till skivinspelning. Tack och lov finns det en hel del profil på det här. En smått tärd röst och ett delvis nostalgiskt tillbakablickande sound är förstås ett succérecept i dagar när nya världsstjärnor heter sådant som Amy Winehouse och Duffy.
Den vräkiga Amanda från förstasingeln "Do you love me" återkommer i kaxiga "Come on", en av mina personliga favoriter som verkligen pockar på uppmärksamhet, men överlag är det här en nyanserad och förvånansvärt sansad platta. Jag förvånas över hur bra rösten låter i de sprödare stunderna. I balladen "Greetings from space", påminner hon om stjärnskottet Adele och Sahara Hotnights-Maria. Jag måste tillägga att hennes namn finns på hela åtta av elva låtar. Imponerande. Lyssna på "So far away" och öppningsspåret "For the sun" och du får höra en övertygande låtskrivare.

Tiden är exakt rätt. Med två singelettor i ryggen släpps debutalbumet "Killing my darlings" och artisten hinner med både skivsigneringar och repetitioner innan det är dags för turné.
En seger i "Idol 2007" och Amanda Jenssen kunde ha blivit bortslarvad. I stället känns det här som början på en mycket lovande karriär.

Amanda Jenssen på rätt spår

AMANDA JENSSENKilling my darlings(Epic/Sony BMG)NY SKIVA