Först kom musikerna in, sedan bandets frontfigur, sångaren och låtskrivare Simon Issàt Marainen, klädd i samedräkt. Den första jojken kom från senaste skivan Girkásit, som släpptes i februari i år.
Därefter kom en personjojk och sedan sångarens farfars jojk.
Sångaren Simon Issát Marainen bär alltid samedräkt på scen och han har en allvarlig framtoning.
Det kanske inte är så konstigt eftersom en av hans jojkar är tillägnade sina två bröder som inte finns mer, något som han berättar öppet om.
– De valde att själva ta sina liv. Psykisk ohälsa är något som vi måste våga prata om, säger han.
Den jojken som han därefter framförde tillsammans med sina skickliga musiker lämnade ingen oberörd. Men det blev ljusare, vilket också är Simon Issát Marainen budskap, att se ljust på livet och våga tro på framtiden. Tillsamman med bandmedlemmen Axel Andersson har han skrivit en ny låt, som framfördes för andra gången. Det är en hyllning till en by utanför Arvidsjaur därifrån Axel kommer. Efter den sista låten som också var en mörk historia om sexuella övergrepp, blev det stående ovation och ytterligare ett till framträdande i Arjeplogsmössor som de fick som tack av kommunen.