Stefan Andersson och Olivia Karlberg hade satt samman en film med Rolf Lassgård i olika filmroller. Sedan tog Maria Lundqvist huvudpersonen på pulsen.
Rolf Lassgård berättade att han egentligen aldrig hade tänkt sig ett filmliv och efter första provfilmningen sa han "aldrig mer". Det har hittills blivit 31 långfilmer.
Han avslöjade att skolan inte "var hans grej" och att "vår herre" har gett storväxta personer växtvärken.
- Rutin är bra - men ens värsta fiende, förklarade Lassgård som också sa att det är svårt att spela det vanliga.
- Det svåraste skulle nog vara att spela John Pohlman (väderprataren), där finns det inte så mycket dramatik.
Att Rolf Lassgård gillar Brynäs hockeylag är känt men att han är en stor skivnörd och samlare av amerikansk musik är kanske mindre känt.
På snabbfrågorna Guldbaggegala eller Arjeplogs filmfestival svarade han direkt; Arjeplogs filmfestival.
Maria Lundqvist ställde frågan om vad det är som gör att Rolf Lassgård har sånt kvinnotycke, och sedan svarade hon själv: "Allt".
Filmforskare föreläste
Filmfestivalseftermiddagen på hotell Lyktan började med sopplunch. Därefter bjöd filmforskare Tomas Axelson på en föreläsning om sin forskning om filmens förmåga att röra om. Han konstaterade också att många människor ser samma film många gånger. I sina intervjuer har han mött människor som sett samma film upp mot 60 gånger.
- Filmer fungerar som godnattsaga för många, sa han.
Ett efterföljande panelsamtal under rubriken Filmen & Livet gav publiken en inblick i regissörers och skådespelares jobb. Richard Hobert berättade att han alltid skriver för en utvald person som han känner. Lasse Åberg skriver upp berättelser som handlar om vad folk fnissar åt, och omsätter det.
- Det brukar funka i filmer, sa han och kände sig inte så lite hedrad av att hans filmer haft nio miljoner besökare.
Lördagskvällen avslutades med filmerna "En enkel till Antibes" och Jägarna 2.
Richard Hobert, regissör och manusförfattare till "En enkel..." berättade om bakgrunden, ett telefonsamtal från sin fars tidiga kärlek.
- Historien bottnar i en personlig berättelse. Det tog tre år att skriva manus och det blev 6-7 versioner, sa Hobert.