Årets föreställning "Hur galet som helst vid Piteälva" har ambitioner. Handlingen utspelar sig i flottarbasen Hildings hem. Han väntar på flottarna. Det planeras för födelsedag och i handlingen får både skräddaren, konstnären och den nyinflyttade ridinstruktörskan stor plats.
Röda tråden blir rosa
Tekniktrassel stör och föreställningen drar ut på tiden. Aktörerna gör så gott de kan för att hålla grepp om publiken. Men den röda tråden tenderar att blir alltmer rosa och till och med ljust skär innan paketet knyts ihop kring midsommardansen i Bredsel. Någon monolog blir för lång och tiden, från början till slut, två timmar och 40 minuter är lite för mycket.Astas minspel var stort
Publiken har dock roligt. Skratten framkallas av små saker, av fraser, miner och sådant. Publiken känner skådespelarna och det kan vara en poäng. Själv fastnade jag för Asta, det vill säga Carina Johansson, vars minspel var stort.Musiken av Bruno Hamsch var medryckande och pausens fika med hembakat bröd med stekt fläsk på smakade gudomligt.
Kojfolket spelade i parken i Moskosel. En vacker scen med vacker inramning. Lite kul var det också att regnmolnen hängde tunga runt om och den enda skur som kom, den kom under halvtidspausen.
Tre föreställningar återstår, en i Mellanström och två i Åkroken. Sitter tekniken och replikerna då så ska nog "Hur galet som helst…" också sitta.